torsdag 29 november 2012

Taxol nr 8 - tacksamt mottagen idag

Eftersom det blev sent innan vi var klara hos doktorn igår så fick jag besöka Dagvården idag istället för att få cellgifterna. Gick supersmidigt eftersom allt bokades igår och var beställt så det gick som på räls. Tid klockan 10:00. Hemma redan 12:30 och åt lunch med mamma och ena dottern.
Sjuka dottern hon sov bara vidare medan vi var på Nus, och var piggelin och hungrig när vi åt vår lunch. Febern hade gått ner så hon får en vilodag i morgon bara för att bli ordentligt frisk till vår för ovanlighetens skull sportfria helg. Inte en match, inte en träning. Wow!

Twinsen har nu fullt upp med att hitta på en rolig aktivitet med sina kompisar på lördag. De funderar på Fortet - äventyr med olika uppgifter att lösa i celler, som på TV. Hoppas att det blir av, de kan behöva göra något roligt.
Sedan har vi bokat bord på sportrestaurang Allstar kl 18 med en familj som är hockeyvänner - hoppas på att orka. Jag har ju hela dagen på mig att vila mig i form, men ser verkligen fram emot att få göra detta - vi har pratat om det hela hösten.
Personalen brukar vilja bli av med barnfamiljer runt 20 - när partyfolket anländer, så det kommer inte att bli sent. Ser verkligen fram emot det!

Jag somnade som vanligt under behandlingen, och ett par timmar till blev det efter lunch och At-besöket också.

Arbetsterapeuten kom kl 13 och monterade hjälpmedlet till toalettstolen - kändes jättebra och tryggt att gå på toaletten kan jag meddela. Jag kommer upp med lätthet nu när det är handtag på båda sidor om toaletten, i samma höjd och på rätt avstånd! Nu kan jag kanske låsa dörren om mig när jag känner för det :)

Jag berättade att det funkat bra med duschbrädan på badkaret - jag har duschat flera gånger - för att det varit så "enkelt". Behöver inte längre uppbåda all kraft till att ta mig upp utan kan mysa på... Jag sätter i proppen och låter värme och ånga slingra sig runt kroppen, tar mig tid att njuta. Den behåller jag och får betala för. Värd varenda krona! Jag tackade i dagsläget nej till duschstolen att använda i duschen. Den var dyr och som arrangemanget fungerar just nu med badkaret så är jag helnöjd! Jag är välkommen att höra av mig om fler behov uppstår, så det känns bra.
Nu är det som gäller att ligga på kommunens Bostadsanpassning för rampbyggena. 2 månader är lång väntan och jag fick rekomendationen att ringa och ligga på handläggarna för att snabba på processen - att det behövs är tveklöst. Men väntetiden oförsvarbar. Nu har snön kommit hit och då blir behovet än viktigare att uppfylla snarast.

Fick ett tips från min vän C i förrgår kväll om att det finns en griptång för att ta upp tappade saker. At är den som tillhandahåller sådant. Lyckades igår få kontakt med At på onkologen och som den pärla hon är så fick jag den med mig direkt i handen. Haha, nu kan jag ta upp både sockar och tom nycklar om jag skulle tappa det - för det finns en stark magnet på ovansidan. Tänk att jag haft sådan ångest över att bli beroende av hjälpmedel och så visar det sig att allt som jag nu tar hjälp av underlättar mitt liv så. Det är fantastiskt - att jag ska vara så tjurig...

I morgon ska jag äta lunch med två kollegor - jag känner mig så glad efter de goda beskeden på onsdagen och de vill dela dem med mig. Jag passar på att få lite motion innan vi ska luncha också på den värmeslingsbelagda gågatan. Rollatorn och jag börjar bli goda vänner. Att gå långsamt är ju inte fel, jag rör på mig och känner mig trygg, kan vila när som helst, men ändå röra på mig i sakta mak.

Medicinmässigt så ska jag nu sakta, 1 vecka i taget minska morgoncortisonet med 1 tablett varje gång. Öka tillbaka om det känns sämre och fortsätta om det känns bra. Förhoppningen är att så småningom vara nere på 2 tabletter morgon och 2 tabletter på kvällen. Det är en flera veckors plan, men hoppas att det fungerar.
Den utskrivna hudkrämen för min extremt torra hud har jag testat och kroppen jublar och suger in varenda gnutta. Ögongelén lär det ta tid innan jag märker effekten av, men hittills så känns det bra.

Jag har slutat hetsa kring mina sov och vakentider. Mår mycket bättre av det. Om jag är vaken någon timme på natten så får det vara så. Jag sover när kroppen eller knoppen signalerar att det är dags. Jag ska försöka fortsätta vara snäll mot mig själv när det gäller detta.

6 kommentarer:

  1. Åh, det är så roligt att läsa dina inlägg. Det är så mycket glädje och det är så mycket förstånd trots den svåra situation du är i. Jag hoppas du fortsätter att känna tillförsikt och hoppfullhet så ska du se att det kommer att gå bra alltihop. Kram och godnatt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elisabeth! En försiktig tillförsikt och hoppet kommer så klart med besked som äntligen går MIN väg. Nu önskar jag mest av allt mer av den varan. Kram Malin

      Radera
  2. Underbart med positiva besked! Mysigt att träffa kollegor, bara det kan ju göra att man får lite energi -en stund i allafall....
    Antar att du vet att cortison måste trappas ner sakta......( en arbetskamrat till mig blev så sjuk när läkarna bara tog bort hennes stora dos...) Ta det försiktigt ute och njut av din "rulle" och alla hjälpmedel. Men tänk att det ska vara så svårt att ta emot den hjälp som finns-jag är likadan, kan ju liksom själv fast jag inte kan.....Ha nu en riktigt skön första advent och njut av att det inte är några tidskrav när det gäller träning!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min doktor är tydlig med 1 tablett per vecka - jag har gått på cortison länge nu så det gäller att vara försiktig. Vid minsta tecken på försämring ska jag öka tillbaka. Att acceptera behov av hjälpmedel har varit en tuff process - men oj vad det underlättar livet.

      Kram Malin

      Radera
  3. Hejjj från mig och Trevlig helg önskar jag dig!
    Hoppas allt går bra och att du håller dig frisk från förkylningar och sånt som är onödigt när man får cellgifter.
    Kram :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack - och trevlig helg tillbaka!
      Hoppas även här att jag klarar bacillmonstren som naturligt dyker upp den här årstiden... Tack och lov för tonårsbarn här hemma som är otroligt duktiga på att "hålla sig undan" när de känner av bailler.

      Kram Malin

      Radera