Hopp om vändning?

Vi skriver torsdag idag. Oj, vad det gått fort. Äntligen känner jag mig mindre utslut - för dagarna som varit sedan förra onsdagen har varit en kamp mot tröttheten, håglösheten. Jag har sovit, vilat, sovit, vilat. Nattsömn upphackad, tupplurar i tid och otid. Tröttheten har bara vällt över mig på kvällarna, tårarna har runnit och jag har gått isäng tidigt. Förklarat för familjen att jag inte har ont eller är ledsen eller så utan tårarna bara kommer av tröttheten. Jag tror att de förstår - det verkar så i allafall. Bara jag förklarar så de inte blir oroliga. Det har helt enkelt fått vara en sådan vecka. Jag accepterar det. Jag har t om släppt greppet om mamma lite. Hon har kommit varje morgon men lämnat mig ensam och gjort annat. Jag tror det har varit bra.

Varit helt osocial - nästan. Nekat besök och stängt av telefonen för att jag inte orkat prata. Inte likt mig alls, men det har varit skönt. Tvingat mig till lite i allafall. Måste försöka även om kroppen och knoppen inte vill... Eller det är ju knoppen som vill, vill, vill! Tjurskallen har inte lämnat mig helt! Före och efter varje aktivitet har jag sovit minst 1 eller 2 timmar, men det har gått att genomföra det jag velat med mycket hjälp från familj och vänner.

I fredags till syster för födelsedagsfika en stund.
I lördags innebandymatch och på kvällen show.
I söndags hockeymatch.
På måndagen kom två av mina fina kollegor med lunch och härligt sällskap, lite jobbprat och skvaller - underbart.
Igår var jag och mamma på stan. Jag behövde ett par byxor och ett par skor - även mamma behövde ett par skor. Känns ju inte så lajban att bara gå i walkingskor eller grova vinterkängorna till finare byxor eller kjol...

Tänk om jag ska göra något kul som kräver lite "uppklätt" - då vill jag ju se presentabel ut. Klacklöst (liten klack blev det). Räfflad sula. Lite skaft. De fanns på första butiken vi gick in i och jag är helnöjd! Och vilken tur att det bara behövdes en enda butik för att lösa det hela! Vi lufsade runt lite till, hade faktiskt pondus denna gången - vi köpte inte något som vi inte skulle göra... Annars är det väldigt lätt gjort när man får mysa runt i godan ro som vi gör. Jag har en känsla av att vår nyupptäckta butik kommer att får många besök av oss framöver...

I eftermiddag blir det älgköttsoppa hemma hos mamma! Härligt med miljöombyte och underbart med världens godaste köttsoppa!!!! Jag ska vila nu och kanske tar jag rollatorn och går en liten bit av vägen dit. Det är bara nedförsbacke en sträcka, har jag tur kanske något av barnen gör mig sällskap och så får maken plocka upp oss.

Nu ska jag planera för att se hur och om jag orkar helgens aktiviteter. Tvillingarna har innebandymatch på bortaplan på lördag förmiddag. Dålig tid för mig då jag är så seg på förmiddagarna. Så har sonen en intressant hemmamatch som jag skulle vilja se - i direkt anslutning till att innebandymatchen är klar. I praktiken skulle det vara en kanonlördag!
Önskar och vill se båda, men vet inte hur jag ska fixa det... Fast det är torsdag idag, kanske går det att få till det innan lördagen är här? En dag i taget var det. Inte forcera utan jag får fatta beslut om att stanna hemma eller åka när dag och klockslag är inne. Det här är nog det jag tycker är allra svårast - vill men inte förmå. Och att då inte bli så besviken om jag måste avstå. Men nu ska jag inte ta ut något i förskott. Det är ju bara torsdag ännu.