Idag var det dagen D. Provtagning och träffa doktor Nisse för besked om måndagens röntgen i Skellefteå. Det har varit jättejobbiga dagar. Vad har de sett, vilket besked kommer jag att få den här gången?
Något försenad kommer han in i väntrummet och spänner ögonen i min man - inte en blick på mig - och utbrister "GRATTIS!!!! Kom så går vi in på mitt rum". Han är en god människokännare dr Nisse. Visste vem han skulle fokusera på - även om så klart jag fick följa med... Patienten :)
För första gången sedan upptäckten/återfallet i slutet av juni har tumörerna i lungorna krympt! För första gången ett positivt besked sedan kriget började om! Vi började gråta av hopp och glädje över de goda nyheterna. All anspänning och förberedelse på att få samma besked vi tidigare fått varje gång. "Det står stilla, det har blivit lite mer". Så får vi äntligen, äntligen höra orden att det tar nu.
Att jag avbokades från MR- hjärna (skulle ha gjort den igår eftermiddag) av personalen där när jag var på väg därifrån var tydligen inte ok. Jag fick ju klara besked att den skulle jag inte göra av de som jobbade i det röntgenrummet innan jag åkte därifrån. Den förklaring jag fick var att det skulle bli för mycket kontrast i kroppen - men ingen doktor hade ordinerat ändringen, ingen anteckning hade gjorts från Skellefteås personal om vad de sagt till mig - att de avbokat. Doktor Nisse skulle forska i det hela och det kommer förmodligen att bli en anmälan av den personalen som utan mandat ändrat min vårdplan. Nu har han satt sina sköterskor i jobb för att snarast ordna en ny tid - vilket inte är det lättaste. Trycket är hårt på röntgen i Umeå. Personalen väntade mig som så klart uteblev - jag följde ju bara order. De fick tydligen i allafall inte göra som de gjort.
Tyvärr hann klockan bli för mycket i eftermiddag så jag måste tillbaka till Nus och Dagvården i morgon förmiddag för att få nästa dos med cellgift. Okidoki. Det tar jag. Känner mig sporrad att pumpa in mer av giftet nu. Jag tar gärna alla biverkningar och sömnstörningar nu när jag vet att DET FUNGERAR!!!! Barnen har fått ta del av de goda nyheterna liksom vänkretsen och självklart övriga familjen. Barnens kommentarer - glädje så klart - och så tror jag att de har lättare att förstå min trötthet nu. Accepterar att jag är upp och ner i sov eller viloträsket. De köper det.
På eftermiddagen i morgon kommer Arbetsterapeuten härifrån Hälsocentralen med lite mer hjälpmedel så att jag får klara lite mer själv. Den trevliga Arbetsterapeuten på Nus kom förbi med en "plockkäpp" medan jag satt i väntrummet - så att jag kan ta upp saker jag tappar på golvet utan rädsla för att ramla. Bara att ta upp ett par strumpor har varit ett projekt kan man säga... Den verkar lite cool. Det finns en magnet på ovansidan som t om kunde ta upp en nyckelknippa.
Jag lär mig sakta men säkert att ta det lite lugnare med mitt temperament och humör - försöker anpassa mig till att allt tar längre tid, jag får göra saker lite annorlunda men ändå - jag har förmågor kvar och ska försöka ge mig tiden att klara det jag föresatt mig. Undvika fällorna men anta liiiite utmaningar.
Kanske blir det en god natts sömn ikväll, efter anspänningarna inför idag, och de goda nyheterna som fick följa med mig och maken hem. Glädjetårar har trillat idag - igår var det tårar av ångest. Nu ska jag njuta en liten stund innan sängen kallar.
Käraste du, vilka underbara nyheter!!! Har tänkt så på dig idag!!! GRATTIS!!!
SvaraRaderaVarma kramar
Annika
Tack Annika! Ja, det har gråtits många glädjetårar. Känner än mer kämpaglöd nu :)
RaderaKram Malin
Åh, vad jag är glad för din och familjens skull. Vilken tur att du har dr Nisse som håller i trådarna. Det här ska gå bra, vännen. Jättekram.
SvaraRaderaJaaaa, vad gjorde vi utan vår Nisse? Och att Äntligen få höra positiva besked.
RaderaJag hoppas så att vi får möjligheten att ses igen du och jag. Du är så go! Någon gång när du kommer upp eller...
Kanske kan du låtsas gilla innebandy för en stund - twinsen ska spela cup i Ö-vik under mellandagarna... Kommer nog inte att klara andra vuxnas tempo, men har ett hotellrum att krypa in i mellan matcherna - vi hinner ta det via mail el telefon innan det är dags. Bamsekram Malin
Blir så glad när jag tittar in till dig. Ren glädje till dig och din familj! Känn in i den känslan som gör dig starkare och ger kraft att kämpa på så bra som du gör. Kram L
SvaraRaderaTack L. Och tack för att du kommenterar - det ger än mer kämpaglöd! Kram Malin
RaderaGrattis...härlig läsning...är glad för din skull. Hälsningar av en läsare från Finland.
SvaraRaderaTusen tack!
RaderaÅh vad glad jag blev av den läsningen! :D Jag håller tummar, tår och allt annat som går att hålla för att skiten ska bort!
SvaraRaderaKram så stor /Lotta
Tack Lotta! Jag är så glad och tacksam för allt stöd. Dethjälper mig att orka kämpa när det känns tungt. Kram Malin
RaderaStort grattis, va kul! :) Brukar läsa bloggen men har aldrig kommenterat. Nu kan det säkert bli fler bra besked :) Du verkar va en sån go tjej och hoppas på allt det bästa!!
SvaraRaderaTack så jättemycket! Ja, hoppet är det sista som överger en och nu gäller små, små steg och hopp om fortsatt goda besked. Kram till dig!
RaderaHej Malin!
SvaraRaderaJag har följt din blogg men aldrig skrivit något. Jag har samma samma typ av cancer (HER-2),så jag glädjs verkligen att få läsa att behandlingen fungerar. Massor med styrkekramar till dig! Kram Mia
Tack Mia! Beklagar att du drabbats av denna dumma sjukdom, men önskar dig all lycka i kampen!!! Kram Malin
RaderaHej!
SvaraRaderaGrattis till ett bra besked! Du är verkligen värd det så som du har kämpat. Fortsätt fighten!!
Kram, Eva (Halmstad)
Tack Eva! Kommentarerna ger mig också kraft att fortstätta!
RaderaJag ger mig inte - fightas ska jag fortsätta göra så länge jag förmår! Börjar så smått acceptera att jag gått från 150% till att vara långsam - men allt jag orkar och förmår är ju ok. Tack igen. Kram Malin
Grattis Malin! Tänker på dej och din familj,ni förtjänar positiva besked.
SvaraRaderaTack Marie-Louise! Ja, idag har jag haft en bra dag trots behandling - små positiva besked ger så mycket! Kram till dig
RaderaÅh så glad jag blir, vilken LYCKA!! Nu ska det vara så här lääääääänge :)
SvaraRaderaTusen Kramar från Lisbet
Ja, Lisbet! Jag hoppas att du får rätt!!! Tänk vilken lycka om det börjar vända nu - även om det är i pyttesmå steg. Hoppet har tänts.
RaderaKram till Lisbet
//Malin
Grattis till positiva besked. Det var verkligen det som behövdes i kriget. Jag förstår att det blev glädjetårar, det blev det nästan här också. Kram
SvaraRaderaTack Elisabeth! Kram
SvaraRadera