I mars 2010 förändrades livet dramatiskt för mig och min familj. 37 år ung med man och tre barn - mitt i livet - drabbades jag av en aggressiv bröstcancer. Det här är min resa med tankar, känslor och erfarenheter. Att skriva av mig om det som rör sig i mitt huvud är en del i mitt sätt att hantera det som händer. Kampen är nu återupptagen igen sedan Juni 2012, då chockbeskedet kom att cancern är tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Se det som en möjlighet till att ta vara på VÅREN!Öppna dina sinnen och njut av naturens mirakler. Träng undan cancerceller,arbetsbegränsningar och annat skit! Det vi bc-systrar inte behöver just nu är att Luther sitter på axeln och påminner oss om att vi inte är i form.Tänk i stället:Jag duger precis som jag är efter allt som jag gått igenom!Det är inte säkert att du kommer upp i samma kapacitet som tidigare,det får morgondagen utvisa och vi behöver inte ta ut den i förskott.Njut av nuet,gör klart för din familj att du inte är i samma form som tidigare.Det är inte bara en förändring för dej utan för hela familjen. Vårkramar/Marie-Louise.
SvaraRaderaPS.Jag virkar nu en "Odd Molly kofta",det är min terapi.DS
Jag ska försöka njuta Marie-Louise, men det är inte lätt. Jag orkar just nu knappt ta tillvara på våren som är på gång här uppe i norr. Hoppas att energin återvänder snart. Kanske börjar bli dags för mig att åka iväg och vila någonstans...
SvaraRaderaTack för vårkramen, den värmer!
Kram Malin
Du har gått igenom en otroligt påfrestande resa, det tar tid att komma tillbaka. Förstår helt och fullt att du är trött. Det är så frustrerande att inte orka med, viljan finns men kroppen lyder inte. Det är viktigt att lyssna på kroppen.
SvaraRaderaHoppas att du återfår din energi så att du kan njuta av våren och påskgodiset.
Massor med kramar!
Jo, det är nog så Annika. Bara jobbigt att inte kunna bestämma själv eftersom, precis som du säger, huvudet vill en sak och kroppen en annan.
SvaraRaderaSiktar på ett extra välfyllt påskägg i år :)
Kram!