Det är märkligt hur svårt det är att acceptera att jag just nu inte kan göra allt själv. Jag kämpade i 30 minuter för att öppna en konservburk. Det gick till slut, men jag var tvungen att ta en paus och vila lite innan jag fick till det. Många arga ord flödade medans svetten lackades för en liten futtig burk med korv. Men jag var hungrig på korv! Jag skulle bara ha korv! Maken ringde för att kolla läget och fick en utskällning för att jag inte kunde själv. Han skrattade gott åt mig :-) Det kanske inte var det klokaste att bli så arg att man ändå genomför det när hela kroppen skriker att den inte vill, men vad tusan, jag har ju alltid klarat mig själv. Det var en riktigt god och välförtjänt korv!!!
Jag har försökt mer grejer också, men har faktiskt gett upp då det är saker som andra kan hjälpa mig med... Inte värt smärtan, ilskan och tårarna... I morse väckte jag min älskade man för att få hjälp att skära brödet till frukosten, han är så gullig och pysslig. Hjälper mig med mina begränsningar men låter mig hållas och göra det jag kan. Fast jag kan bädda sängen helt själv och få på mig kläder OCH sätta upp håret. YES!!! Det tar lite tid innan jag fått upp högerarmen i ett läge så att högerhanden kan hjälpa vänsterhanden att fixa en tofs.
Högerarmen har inte riktigt all funktion för närvarande. Att jag dessutom är svullen och har blåmärken, stygn och nervsmärta gör att jag har ont hela vägen från bröstbenet och runt till ryggen. Baksidan av överarmen har känselbortfall, vilket är obehagligt.
Träningen går ganska bra. Kämpar med de övningar som ska göras, det är en bra bit kvar innan jag är i form igen kan jag meddela. Måste bara inse att jag ska ta det lugnt i övrigt. Vila. Jag har faktiskt äntligen lyckats somna och sova ett par timmar på förmiddagen både lördag och söndag. Skönt. Det behövs verkligen. Sovit så hårt att det varit svårt att riktigt vakna till.
Nu väntar jag bara på ork att ta mig ut. Denna helg har inte bjudit på något överdådigt väder tack och lov, men nu har jag varit inomhus i en vecka och känner suget efter frisk luft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar