Tänk vad fort tiden går, förra veckan var jag så under isen, med smärta och trött kropp. Nu känner jag mig sugen på fredagsmys. Har varit borta hemifrån i 4 timmar idag och inte behövt vila mer än genom att sitta ner. Mentalt har det varit en jobbig dag eftersom min man och jag varit på begravning av nära anhörigas lille son. Det var en väldigt fin stund, men självklart är det ändå jättejobbigt.
Igår var jag iväg för omläggning av såren. Det har börjat läka fint så nu räcker det med tape över alla stygnen, rekommendation att man försöker tejpa i 2 månader för att få snygga ärr. Det känns skönt att slippa "sjukhuslukten" som jag tycker förbanden jag haft luktat. Fick också hjälp att dränera vätskeansamling, vilket var välbehövligt. Kommer förmodligen att behöva göra det flera gånger. Det var lite obehagligt men känns bra efteråt.
Jag har fortfarande känselbortfall som spökar och svullnaden har inte lagt sig. Fortfarande har jag rätt ont både här och där. Träningen går framåt, snart har jag nått hela vägen på vissa av övningarna. Hurra!
Jag tog min första promenad igår. Underbart! Tog mig en kilometer och blev sedan hämtad av maken. Blev rätt darrig i benen och riktigt andfådd, men det var det klart värt. Nu vet jag att jag orkar lite i alla fall, det blir nog en ny promenad i morgon igen om vädret tillåter. Följde också maken på affären för att handla idag, det gick bra. Vi var där lite före eftermiddagsrusningen och behövde inte trängas med så många. Träffade flera bekanta som jag pratade med och som frågade hur jag mår. Klarade det riktigt bra.
Det känns verkligen att hjärnverksamheten börjar komma igång, även om kroppen fortfarande inte hänger med. Har känt mig lite uttråkad och det är nog ett bra tecken tror jag. Det börjar likna vanliga jag. Jag börjar behöva lite social verksamhet. Fortsätter det så här så måste jag nog snart hälsa på mina kollegor på jobbet, bara för att fika lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar