Semester, fotboll och sjukhusbesök

Det börjar bli glest mellan inläggen nu... Här kommer i alla fall en liten uppdatering, mitt i kaoset efter det ofattbara som hänt i vårt grannland.

Som den idrottstokiga familj vi är så är ett självklart inslag under semestern - idrott, det är fotboll och fysträning om vartannat.

En tripp på sisådäår 100 mil till Göteborg och Gothia Cup för sonen kan vi ju inte vara utan. Att vi dessutom hade förmånen att få bo hos våra fd grannar gjorde inte saken sämre. De tog så väl hand om oss och bjöd på god mat och trevligt sällskap :)

Borås djurpark var klart värt ett besök, lite Gocartkörning för våra tjejer ett uppskattat inslag... Och så sonens matcher. Det gick så bra för dem. Helt otroligt vilken fin fotboll de spelade. Helt obesegrade i gruppspelet och A-slutspel... Tyvärr blev det bara en match i slutspelet och tvärstopp, men att bli 32:a i sin åldersgrupp i en cup med 1500 lag från en massa länder är inte fy skam!

Ett besök i Göteborg är inte komplett utan shopping och ett besök på Freeport Outlet och en del cityshopping blev det. Härligt, härligt!

Vi åkte hem för att gå på begravning och lämna vår sista hälsning till Kent som så oväntat och tragiskt omkom i en MC olycka. Väldigt vacker begravning, men väldigt sorglig. Hela kyrkan var fullsatt av människor - vänner till Kent, vänner till hans föräldrar, vänner till hans fru och vänner till hans barn.

Jag har hunnit fylla år. Igen. Hu vad tiden går. Nu är det nära... Jag har blivit så härligt uppvaktad. Äntligen tagit mig för att göra smörgåstårta som gästerna bjöds på. Mmmmm.... Det var så gott :)

Nu laddar vi för tjejernas cup. Umeå Fotbollsfestival som drar igång på torsdag. Ska bli roligt och spännande att följa dem under cupen. Sonen går på is på lördag. Sanslöst att det redan är dags igen... Han är laddad och tycker det ska bli så roligt :)

I morgon är det sjukhusdag igen. Näst sista (peppar, peppar) Herceptinbehandlingen. Provtagning och läkarbesök. Håll alla tummar att alla värden är bra!

Första semesterveckan

Vi väntade hela söndagen på att få hem vår husvagn. Fram emot lunchtid på måndagen blev vi tvungna att ringa och höra om de kunde komma med den. All packning stod redo att lastas in i husvagnen.

Till slut kom den, vi packade in allt och kände lugnet. Ingen stress att skynda iväg, ingen tid att passa. Jag ringde väninnan som förlorat sin make i MC-olyckan och det var skönt att få prata med henne, även om det så klart är jobbigt när någon är så oerhört ledsen.

Vi åkte iväg och hittade en fin camping med havsbad. Ända fram till fredag stannade vi där. Vi har promenerat, tränat, badat, spelat kort, spelat frisbeegolf, ätit gott och sovit skönt. En helt fantastisk vistelse. Bara vi i familjen. På fredagen gjorde vi ett dygnslångt stopp hos storasyster med familj, middag, mete och bad. Härligt.

Vi åkte hem på lördagseftermiddagen och har hunnit tvätta upp allt som blivit smutsigt. Så skönt med semester, ta det som det kommer. Idag blev det en morgonpromenad för mig medan övriga familjen sprang i elljusspåret. Efter lunch åkte vi ut till havet och blev där fram till middagen.

Hela veckan har varit helt underbar. Morgontemp runt 20 och kvällstemp likadan. På dagen uppemot 26-27 grader. Magiskt. Hoppas det håller i sig många veckor till. Känns skönt att ha fått och orkat motionera. Promenader i rask takt varannan dag och däremellan bara vanliga promenader. Jag har hållit mig i skuggan större delen av dagarna, men någon timme här och där har det blivit ändå och jag har fått lite färg :)

I morgon börjar tjejerna fotbollsskola. Hela veckan. Ska bli roligt att spana på dem lite, fast jag tror vi kommer att hålla oss undan och försöka hitta på roliga saker med sonen på dagarna.

Semester

Nu börjar den. Semestern. Känns härligt. Fem veckor ska jag vara ledig. Fyra av veckorna tillsammans med maken och barnen, min sista vecka blir det bara jag och barnen. Härligt, härligt. Det blir mycket fotboll så vi kopplar väl på husvagnen och följer barnens äventyr :)

Har den gångna veckan (i tisdags) fått min 15:e Herceptinbehandling så nu återstår bara två.

Flickorna har varit och hälsat på sina vänner för ett par dagar sedan, vilket var väldigt bra för dem men ordentligt uppskakande. Det känns bra att de fått träffa dem så att det första steget är taget, de har fått krama om dem och gråta med dem - och skratta med dem. De grät när de kommit hem. För sina vänners skull, för mammans skull och för sin egen skull. Befriande gråt. Det var bara för oss vuxna att finnas där och hålla om och låta dem släppa ut allt. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre och bättre för mina tjejer även om de säkerligen fortsatt kommer att tänka och fundera mycket på det som hänt. Jag ska ta kontakt med mamman kommande vecka.

Helgen har spenderats med mamma i sommarstugan. I paradiset. Det har varit så skönt. Havet, stranden, klipporna, luften... Att solen lyst och att maten varit god gör ju inte saken sämre :) Nu väntar vi på att få igen husvagnen så att vi kan packa den för lite utflykter...

En trevlig helg förbyttes i sorg

Vi fick en härlig midsommar med goda vänner. Regnprognosen gjorde att vi hastigt ändrade våra planer och chansade på sommarstugan istället för det resmål som var tilltänkt. Ett mycket klokt beslut skulle det visa sig. Tre korta regnskurar och en nattlig skur mot midsommaraftonens morgon. Uppehåll, värme i luften och tom sol bäddade för en riktigt trevlig midsommarhelg. Vi har ätit gott och druckit gott, pratat, skrattat, spelat spel - både sällskapsspel och i lekform med barnen ute. Brännboll på sandstrand var jätteskoj. Föräldrar mot barn, och som vi fick kämpa för att vinna :)

På midsommaraftonen tog jag en tupplur på en dryg timme för att orka hänga på hela kvällen. Gick finfint. Långa promenader på klipporna gjorde den underbara midsommarhelgen komplett.

På söndagen packade vi ihop för att åka hem och se ena dottern spela fotbollsmatch. Tyvärr fick helgen ett fruktansvärt slut. En vän och pappan till flickornas absolut närmaste vänner omkom i en brutal MC- olycka här i närheten. Gårdagskvällen var ledsam, dagen idag har varit fylld av tankar och många funderingar från flickorna. Vi pratade med honom bara timmar innan det hände. Det blev väldigt sent innan någon av oss kunde somna för natten, flickorna i vår säng för extra kramar och trygghet. De skickade sms till sina vänner för att tala om att de tänker på dem och att de finns här för dem.

Det har inte varit helt lätt att fokusera på jobbet och därför tog jag ledigt efter lunch. Flickorna fick följa mig till jobbet idag och hölls sysselsatta som hundvakter. Under hemresan så kom tårarna för dem igen, de har det verkligen jättejobbigt. Inte lust med någonting. Inga kompisar de velat umgås med. Innan vi åkte hemåt var vi på en blomaffär och skickade ett blommogram. Känns skönt att ha gjort något för att visa att vi tänker på dem. Vi kommer att åka till dem men väntar några dagar.

På eftermiddagen åkte vi till mormor och då fick de sina kära kusiner som sällskap. Extrafarmor (kusinernas farmor) har tagit med alla barnen ut på övernattning på en ö i havet ikväll. Kan bli skönt för dem.

Ja, vad ska man säga. Carpe Diem. Fånga Dagen. Ta vara på var dag och varandra. Kramas ofta. I morgon kan det vara för sent. Alla våra tankar går till frun, barnen och övriga familjen och det är svårt att känna någon större glädje just nu. Jag hoppas de kan finna styrka att orka vidare i detta ofattbara. Vila i frid vännen!

Trött

Känner mig trött. Det har varit lite för intensiva dagar på slutet. Mycket på jobbet och mycket i det privata. Måste bromsa i tid. Nu. Vill inte braka ihop.

Idag har det varit skolavslutning. Sonen fick skjuts till sin avslutning men eftersom han bara skulle vara i kyrkan i 45 minuter och lyssna på 9:orna så följde vi inte med honom. Han ville inte det... Hmm, är det möjligen tid nu för att bli "pinsam förälder" :) Var och såg/hörde tjejernas skolas avslutning i kyrkan. Duktiga barn, härlig präst och rektor som pratade. Samling med klassen och fika i gröngräset efteråt. Nu väntar ett långt och härligt sommarlov för barnen. Det är de så värda efter allt hårt slit under läsåret!

Så tog det slut...

Det har varit en helt magisk vecka. Varmast i Europa. Sedan i söndags har temperaturen stegrat för varje dag. Toppnoteringen igår, 32 grader i skuggan. Helt underbart att vakna på morgonen och temperaturen visade mellan 18 och 25 grader - varje dag. Haft lättsaltade chips och salta nötter framme på köksbord och vardagsrumsbord för att barnen skulle få höja salthalten med en näve då och då. Glassätandet har nog sprängt alla gränser denna vecka, frysen har tömts på glass flera gånger om. Man gör ju vad man kan för att barnen ska må bra - vi är ju inte vana att det ska vara så här varmt :)

Jag har levt på sallader, sill, yoghurt och annan kall, mager mat hela veckan, förutom lördag då vi grillade. Druckit vatten i mängder. Hur kul är det när vågen visar +2 kg? Måste vara vätska. Man kan ju inte gå upp i vikt av så mager och nyttig mat? Måste kolla vågen om ett par dagar igen, nu när det blivit svalare...

Idag kom vändningen med besked. Bara futtiga 15 grader och inte blev det något varmare under dagen heller. Blåsten kom tillbaka också. Suck. Det har verkligen varit fantastiskt. Suttit ute till 22 på kvällarna, inramad av myggjagare. Såååå härligt! Inte förrän efter 22 har temperaturen legat nära 20- gradersstrecket. Vill ha tillbaka denna underbara värme. Det räcker med 20. Jag är inte så petnoga :)

I och för sig får man väl komma ihåg att det faktiskt bara är början av juni månad ännu, hela sommaren återstår :))

Det blev en oväntat lugn konferensdag i fredags. Det var för varmt tror jag. Ingen orkade diskutera särskilt livligt. Anteckningshäftena användes hellre som solfjädrar än att skriva på i den 28- gradiga hettan. Vi var i en helt fantastisk miljö som erbjöd flera fantastiska utemiljöer att sitta och jobba tillsammans i smågrupper. Vi tackade nej och ville hellre sitta inne i skugga. Tänk så det kan bli :)

Fredagskvällens fotbollsmatch i 25- gradig värme var härligt skön. Vi var ansvariga för fikat och moccarutorna fick vila i kyla för att inte smälta bort. Killarna hade vattenhinkar för att svalka sig. Vilka kontraster - för en månad sedan stod vi i täckbyxor på fredagsmatch...

Lördagens match var plågsam. Både för publik och stackars barn på planen. 32 grader i skuggan - och helt skuggfritt på fotbollsplanen. Vi hade gjort Resorb- drinkar till tjejerna och skickat med handdukar för att blöta och lägga på huvudet mellan varven. Hinkar med vatten och svampar fylldes på med jämna mellanrum. Flickorna kylde ner sig så fort de kom av planen. Flera stora halvfrusna vattenflaskor var förberedda. Efter matchen bjöd tränarna dem på Pringles för att höja salthalten.

Idag har vi varit på barndop. Svåger och svägerska har haft dop för lille Robin. Mycket trevligt och väldigt gott fika serverades.

På onsdag är det efterlängtad skolavslutning. Jag hoppas att vädergudarna är med barnen så att det blir fint väder. Prognosen är just nu inte alltför munter. För de som tar Studenten på torsdag får vi verkligen hoppas kan njuta i solsken och framförallt varmt väder.

Arg som ett bi.

Idag har jag varit arg. På jobbet. Hualigen vad jag blev arg. Personer som inte direkt berördes av min vrede gjorde stora ögon.

Snälla, lugna och tålmodiga jag blev rent ut sagt förbannad. Tog det direkt med den det berörde - har jag lärt mig något så är det att säga ifrån. Det händer inte ofta, men när det händer så blir det en explosion.

Om man säger så här:

Behandlar du mig med respekt så får du respekt tillbaka.

Pratar du med mig på ett vänligt och ödmjukt sätt får du vänlighet och ödmjukhet tillbaka.

Det tog mig en tripp till en annan arbetsplats och andra kollegor för att jag skulle coola ner och få ner pulsen.

I morgon väntar heldag med ledningsgruppen. Det ska bli spännande - och förmodligen jobbigt. Vi ska dra upp riktlinjer för vår omorganisation i ledningsgruppen. Finns stor risk för livliga diskussioner och oenighet. Återkommer...