Semester

Nu börjar den. Semestern. Känns härligt. Fem veckor ska jag vara ledig. Fyra av veckorna tillsammans med maken och barnen, min sista vecka blir det bara jag och barnen. Härligt, härligt. Det blir mycket fotboll så vi kopplar väl på husvagnen och följer barnens äventyr :)

Har den gångna veckan (i tisdags) fått min 15:e Herceptinbehandling så nu återstår bara två.

Flickorna har varit och hälsat på sina vänner för ett par dagar sedan, vilket var väldigt bra för dem men ordentligt uppskakande. Det känns bra att de fått träffa dem så att det första steget är taget, de har fått krama om dem och gråta med dem - och skratta med dem. De grät när de kommit hem. För sina vänners skull, för mammans skull och för sin egen skull. Befriande gråt. Det var bara för oss vuxna att finnas där och hålla om och låta dem släppa ut allt. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre och bättre för mina tjejer även om de säkerligen fortsatt kommer att tänka och fundera mycket på det som hänt. Jag ska ta kontakt med mamman kommande vecka.

Helgen har spenderats med mamma i sommarstugan. I paradiset. Det har varit så skönt. Havet, stranden, klipporna, luften... Att solen lyst och att maten varit god gör ju inte saken sämre :) Nu väntar vi på att få igen husvagnen så att vi kan packa den för lite utflykter...