Orolig natt inatt. Jag bestämde mig för att inte ta något morfin för natten som gick, jag känner fortfarande av lite bak i ryggen men jag vet inte vad som är vad längre. Det var inga som helst problem att somna. Att vara vaken längre än till 22 verkar vara en omöjlighet just nu... Fast vaknar man kl 6 så har man ju ändå fått sin nattsömn.
I morgon är det dags för provtagning, träff med dr Nisse och även en träff med kuratorn och slutligen Taxol nr 3. Blir bra tror jag... Det är bara den långa väntan på cytostatikan som gör att dagen blir så lång - som vanligt.
Borde få veta vad biopsin sa också i morgon? Hoppas inte att den visar något alarmerande som påverkar behandlingen... Önskar verkligen att det kan få flyta på lite nu, att jag får känna förbättring - det skulle vara så skönt om jag får känna av en förbättring nu, om om än liten så tycker att jag gjort mig förtjänt av det vid det här laget. Känna mig lite mer "piggelin". Hela familjen förtjänar en piggare familjemedlem nu. Även om de nog tycker att jag blivit lite piggare så tar jag ju mina tupplurer på dagen och är mest en soffdrönare fortfarande... Var är energin?
Inte heller har jag tagit någon sömntablett - det har jag ju inte tagit sedan jag fick morfinet. Jag tänkte att nu har det gått en vecka sedan biopsin, måste försöka klara mig utan starka piller. Jag tror jag tittat på klockan varannan timme hela natten. Suck. Tröttsamt. Vaknade ändå kl 6 och tog mina ordinarie mediciner och min filtallrik.
Det tar nästan en hel timme innan Alvedon, Cocillianan och Cortisonet börjar verka. Sedan är de ju några piller till också, men de är inte lika avgörande för att komma igång för dagen. Jag i stort sett sitter i sängen uppbuntad med kuddar och ser på morgonnyheterna medan det sakta lättar. Lyssnar till makens sköna andetag där han sover så skönt. Försöker väcka honom med mina kalla fötter under hans täcke, ropar till barnen för att börja väcka dem... Lite så där lagom - ingen panik eller brådska för att hinna i tid till skolan eller jobbet.
Det är luftrören som irriterar mest, jag har legat en hel natt och det tar sin lilla tid innan det blir bättre - jag är lite rosslig och hostig på morgonkvisten. Sedan kommer då darrningarna, skakningarna när jag stiger upp - fast jag inbillar mig att det faktiskt är lite bättre. Eller? Kanske har jag också blivit bättre på att göra saker långsammare också? Anpassar mig efter mina nuvarande förmågor?
Hade lite huvudvärk igår, lite idag också. Kan det vara morfinet - fast jag tycker att jag bara tagit en för natten och en på morgonen - och under knappt en vecka? Måste kolla med dr Nisse i morgon. Kanske är det mer påverkan från huvudet och jag behöver justera med mer Cortison? Tar det bara på morgonen - fast om Cortisonet gör mig darrig så är ju det inte det ultimata heller... Tål att diskuteras i morgon tror jag i allafall. Jag vill ju få må så bra som möjligt, hitta bra lösningar för en så bra tillvaro som möjligt.
Känner att jag spänner käkarna nu igen så det kanske är så enkelt att jag behöver slappna av lite till. Det är ju ändå lite tankar man går och bär på... Kanske ska ta en Stesolid då och då för att hjälpa till att slappna av - dem la jag bort samtidigt som sömntabletterna. Jag behöver ju inte överdriva i min iver att minska medicinering. Jag har ju fått dem av en anledning ändå.
Min stora lycka är ändå just nu att jag tagit mig ut med rollatorn även idag, tillsammans med mamma och Lissi. Långsam promenad duger gott, frisk luft. Tror faktiskt att vi gick liiiite fortare idag. Ser fram emot att på sikt få förlänga promenaden lite också. Ingen brådska att öka avstånden, men små, små mål gör mig gott :)
Jahapp, det var denna tisdag. Hoppas jag får komma med något trevligt i nästa inlägg, för jag känner att det blev lite gnäll idag...
tisdag 9 oktober 2012
måndag 8 oktober 2012
Världens bästa mamma!
Ja, så är det! Hon är min! Jag måste dela henne med mina två systrar dock - men hon är ändå världsbäst!!!! Eller - det är väl kanske för att vi är tre om att dela på henne som hon är så bäst :)
Hon har ju ställt upp och i stort sett flyttat in för att få vår vardag att fungera, dessutom skjutsar och följer hon mig på varenda sjukhusbesök. Jag har ingen aning om hur det skulle gått för mig om hon inte ställt upp som hon gör - varje dag. Ringde henne igår när hon var ute med en väninna för att be henne att om möjligt se efter en bordsspegel när hon ändå var i krokarna av ett sådant ställe som kanske kunde ha det i sitt utbud. Minsann. Kom hon inte hem med en spegel!
Jag har i lugn och ro suttit vid köksbordet idag på morgonen och det gick så bra. Tog sin lilla tid, men det har jag ju faktiskt rätt gott om så ingen panik där inte... Lite kladd, några extra topz - men så skönt att få fixa till sig lite lagom, utan att bli irriterad på allt darr. Får se hur länge jag får ha kvar fransar och bryn, det har börjat glesa ut sig nu. Jag vet ju att de ryker. Då gäller det att försöka trolla fram lite ögon - och ögonbryn... Träna, träna...
Fick just bekräftat att jag är välkommen på en Look Good Feel Better -träff 25/10. Ska bli roligt att få uppdatera fejk-mejk-kunskaperna... De har jag ju velat glömma sedan 2010.
Mamma har också varit en klippa i omflyttandet av rummen. Fixat och sytt gardiner i de nya rummen, smakrådat med färger, möblering och köpt fina accessoarer som passar alldeles ypperligt in i det hela. Hade jag själv försökt ge mig på dessa utflykter och tittande så hade det aldrig varit så fint och så färdigt som det nu är. Jag har inte orkat alls - så har min mamma väldigt god smak också, så det finns inte något att anmärka på :)
Jag vet inte om morfintabletterna har gjort under, har absolut inte maxat doser (dr hade varit väldigt frikostig i sin ordination) utan tagit en till natten och en på morgonen och jag mår bättre. Jag skulle få ta ganska många enligt receptet, men det här har funkat bra. Nu har det ju också gått en vecka sedan den eländiga biopsin, så det börjar kanske läka också. Lite ont forftarande när morfinet går ur kroppen, området känns fortfarande av. Testar med bara Alvedon idag och hoppas att det räcker. Det blir rätt mycket piller ändå att stoppa i sig varje dygn.
Ökningen av Cortisonet till 8 varje morgon igen kanske också har bidragit. Blir ju lite darrig, men jag kanske blir mer och mer van dem nu, för det känns rätt ok nu. Även om händerna darrar på, så går det an, benen känns något bättre - om det beror på tryggheten med rollatorn också så är ju det bara positivt. Får höra på onsdag vad dr Nisse säger om det.
Igår tog jag ett första varv runt vårt backiga kvarter med rollatorn - som jag lovat mig - en promenad alltså. Hade inte lovat mig hela varvet, brukar vända där det blir som backigast, men med ena dottern och Lissi som sällskap så lufsade vi runt hela kvarteret. Känner mig stolt :)
Nu skulle det bara smaka med lite mer solsken efter allt regnande - då skulle det bli mer sporrande att ta lite fler små promenader. Det är skönt att röra på sig, det behöver kroppen och knoppen.
Humöret blir allt bättre, jag är just nu mindre deppig. Klart jag förbannar mitt öde, men jag ska förhoppningsvis försöka lära mig att leva på kortare tidsplanering så att jag inte blir så ledsen och besviken över bakslag eller att det står stilla. Försöka acceptera att det kommer att vara mycket kontroller, röntgen av olika slag. Det är ju så mitt liv kommer att se ut. Dags att gilla läget - om än motvilligt.
Måste upp, upp, upp. Kanske orkar jag med att se någon idrott i helgen? Det får bli mitt mål för veckan. Cytostatika på onsdag och så orka liiiiite idrott - få kraft av den energi som fyller idrottshallen. Små steg i taget!
Hon har ju ställt upp och i stort sett flyttat in för att få vår vardag att fungera, dessutom skjutsar och följer hon mig på varenda sjukhusbesök. Jag har ingen aning om hur det skulle gått för mig om hon inte ställt upp som hon gör - varje dag. Ringde henne igår när hon var ute med en väninna för att be henne att om möjligt se efter en bordsspegel när hon ändå var i krokarna av ett sådant ställe som kanske kunde ha det i sitt utbud. Minsann. Kom hon inte hem med en spegel!
Jag har i lugn och ro suttit vid köksbordet idag på morgonen och det gick så bra. Tog sin lilla tid, men det har jag ju faktiskt rätt gott om så ingen panik där inte... Lite kladd, några extra topz - men så skönt att få fixa till sig lite lagom, utan att bli irriterad på allt darr. Får se hur länge jag får ha kvar fransar och bryn, det har börjat glesa ut sig nu. Jag vet ju att de ryker. Då gäller det att försöka trolla fram lite ögon - och ögonbryn... Träna, träna...
Fick just bekräftat att jag är välkommen på en Look Good Feel Better -träff 25/10. Ska bli roligt att få uppdatera fejk-mejk-kunskaperna... De har jag ju velat glömma sedan 2010.
Mamma har också varit en klippa i omflyttandet av rummen. Fixat och sytt gardiner i de nya rummen, smakrådat med färger, möblering och köpt fina accessoarer som passar alldeles ypperligt in i det hela. Hade jag själv försökt ge mig på dessa utflykter och tittande så hade det aldrig varit så fint och så färdigt som det nu är. Jag har inte orkat alls - så har min mamma väldigt god smak också, så det finns inte något att anmärka på :)
Jag vet inte om morfintabletterna har gjort under, har absolut inte maxat doser (dr hade varit väldigt frikostig i sin ordination) utan tagit en till natten och en på morgonen och jag mår bättre. Jag skulle få ta ganska många enligt receptet, men det här har funkat bra. Nu har det ju också gått en vecka sedan den eländiga biopsin, så det börjar kanske läka också. Lite ont forftarande när morfinet går ur kroppen, området känns fortfarande av. Testar med bara Alvedon idag och hoppas att det räcker. Det blir rätt mycket piller ändå att stoppa i sig varje dygn.
Ökningen av Cortisonet till 8 varje morgon igen kanske också har bidragit. Blir ju lite darrig, men jag kanske blir mer och mer van dem nu, för det känns rätt ok nu. Även om händerna darrar på, så går det an, benen känns något bättre - om det beror på tryggheten med rollatorn också så är ju det bara positivt. Får höra på onsdag vad dr Nisse säger om det.
Igår tog jag ett första varv runt vårt backiga kvarter med rollatorn - som jag lovat mig - en promenad alltså. Hade inte lovat mig hela varvet, brukar vända där det blir som backigast, men med ena dottern och Lissi som sällskap så lufsade vi runt hela kvarteret. Känner mig stolt :)
Nu skulle det bara smaka med lite mer solsken efter allt regnande - då skulle det bli mer sporrande att ta lite fler små promenader. Det är skönt att röra på sig, det behöver kroppen och knoppen.
Humöret blir allt bättre, jag är just nu mindre deppig. Klart jag förbannar mitt öde, men jag ska förhoppningsvis försöka lära mig att leva på kortare tidsplanering så att jag inte blir så ledsen och besviken över bakslag eller att det står stilla. Försöka acceptera att det kommer att vara mycket kontroller, röntgen av olika slag. Det är ju så mitt liv kommer att se ut. Dags att gilla läget - om än motvilligt.
Måste upp, upp, upp. Kanske orkar jag med att se någon idrott i helgen? Det får bli mitt mål för veckan. Cytostatika på onsdag och så orka liiiiite idrott - få kraft av den energi som fyller idrottshallen. Små steg i taget!
söndag 7 oktober 2012
Sköna söndag
Det blir ingen datorrensning idag. Jag känner att orken tryter efter gårdagen. Vi skulle mysa och se Liar Liar, det är ju en så charmig film, men jag somnade redan i inledningen. Nu får jag klappa mig på axeln och känna att jag lyssnar på mig själv :)
Vaknade klockan 6 i morse istället, så klart när man fått en lång natt, men det är rätt mysigt att gå upp och ta medicinerna, en filtallrik och sedan krypa tillbaka under täcket... Maken snarkande så mysigt bredvid. Så tog jag en lång och härlig dusch i godan ro, ingen som var intresserad av att stressa upp mig ur badkaret. Skönt. Fick upp make, tvillingar och deras övernattningskompisar för frukost 9:30. En ganska mysig start på en söndag. Sonen är på hockeycup så honom ser vi fram emot att få hem ikväll - förhoppningsvis nöjd med cuphelgen.
Makens kontor - eller vårt kontor - börjar vara helt färdigställt. Det är bara den där stoooora gamla datorn som ska väck. Känns så roligt att det blivit gjort. Jag har pillat på med det sista sorterandet av böcker och pärmar så där är det för närvarande riktigt, riktigt bra ordning :)
Vårt sovrum har i farten fått ett litet ansiktslyft också och det enda jag har på önskelistan nu är en heltäckningsmatta där inne - då skulle det bli perfekt. Ingen panik - det får bli när det blir... Men jag har en känsla av att det skulle bli jättemysigt.
Lite besvärligt är det med skakningarna i händerna, jag vill ju liksom fortfarande ha lite, lite makeup. Tycker själv att jag ser piggare ut med lite eyeliner och mascara - så länge jag nu får ha fransarna kvar.
Irritationen när det bara skakar och darrar när eyelinern ska på, hmmm - ska se om jag kan få tag på en spegel så att jag kan sitta vid ett bord, då slipper jag kanske lite av övriga kroppens darrighet och kan fokusera på det lilla svarta strecket? Jag har taktiken att jag rengör ansiktet enligt konstens alla regler men då behöver jag pausa innan jag kan fokusera på sminket... Annars blir jag svettig av ansträningen och då är det ju tillbaks till ruta ett igen...
Enda målet som jag har för denna regniga söndag är en rollatorpromenad. Det tänker jag ordna innan dagen är slut, bara barnen slutar baka - tänkte ta en liten tupplur innan så att jag är piggelin till promenaden. Fast självklart vill jag ju att de ska baka (borde finnas tystgående elvispar) - kakor är alltid gott :)
Vaknade klockan 6 i morse istället, så klart när man fått en lång natt, men det är rätt mysigt att gå upp och ta medicinerna, en filtallrik och sedan krypa tillbaka under täcket... Maken snarkande så mysigt bredvid. Så tog jag en lång och härlig dusch i godan ro, ingen som var intresserad av att stressa upp mig ur badkaret. Skönt. Fick upp make, tvillingar och deras övernattningskompisar för frukost 9:30. En ganska mysig start på en söndag. Sonen är på hockeycup så honom ser vi fram emot att få hem ikväll - förhoppningsvis nöjd med cuphelgen.
Makens kontor - eller vårt kontor - börjar vara helt färdigställt. Det är bara den där stoooora gamla datorn som ska väck. Känns så roligt att det blivit gjort. Jag har pillat på med det sista sorterandet av böcker och pärmar så där är det för närvarande riktigt, riktigt bra ordning :)
Vårt sovrum har i farten fått ett litet ansiktslyft också och det enda jag har på önskelistan nu är en heltäckningsmatta där inne - då skulle det bli perfekt. Ingen panik - det får bli när det blir... Men jag har en känsla av att det skulle bli jättemysigt.
Lite besvärligt är det med skakningarna i händerna, jag vill ju liksom fortfarande ha lite, lite makeup. Tycker själv att jag ser piggare ut med lite eyeliner och mascara - så länge jag nu får ha fransarna kvar.
Irritationen när det bara skakar och darrar när eyelinern ska på, hmmm - ska se om jag kan få tag på en spegel så att jag kan sitta vid ett bord, då slipper jag kanske lite av övriga kroppens darrighet och kan fokusera på det lilla svarta strecket? Jag har taktiken att jag rengör ansiktet enligt konstens alla regler men då behöver jag pausa innan jag kan fokusera på sminket... Annars blir jag svettig av ansträningen och då är det ju tillbaks till ruta ett igen...
Enda målet som jag har för denna regniga söndag är en rollatorpromenad. Det tänker jag ordna innan dagen är slut, bara barnen slutar baka - tänkte ta en liten tupplur innan så att jag är piggelin till promenaden. Fast självklart vill jag ju att de ska baka (borde finnas tystgående elvispar) - kakor är alltid gott :)
lördag 6 oktober 2012
Lördag med aktivitet... lite väl häftigt kanske?
Idag har det varit ännu en bra dag. Lite väl jobbig blev den, fast det var oplanerat. Vi hade planen klar. Skulle börja flytta in makens kontor. Inte jag då - jag är en ganska bra arbetsledare :)
Det har tagit hela dagen med alla trevliga avbrott för besöken, men det är inte så mycket som återstår innan han kan få ett riktigt trevligt kontor. Vi (jag) har rensat ut en massa böcker som vi ska skänka till barnens skola, de ska bygga upp ett bibliotek som de saknar idag och då är det ju bättre att vi skänker dem dit istället för på återvinningen.
Vips så ringer telefonen och en god vän kommer förbi med sina två hundar så Lissi fick busa av sig i regnrusket. Trevligt, vi drack lite kaffe och pratade en stund. Hon är så fin denna vän.
Hon hinner inte mer än ut genom dörren så dyker andra bekanta upp som vi inte träffat på flera månader. De blev alldeles chockade över att se mig. De hade inte uppfattat att jag blivit sjuk igen så färgen lämnade deras ansikten för en kort stund innan de hämtade sig och vi satt och pratade en stund.
Idag var det egentligen meningen att vi skulle följas till pappas grav, hela familjen med syskonen och mamma. Det är 20 år sedan han gick bort idag. Jag hade redan aviserat att jag nog inte skulle orka med det. Det handlar för mig om det mentala. Jag har nog bara missat något enstaka tillfälle under alla 20 åren så det kändes ändå ok, även om det är en viktig dag. Det har det alltid varit för mig.
Efter att övriga varit där kom de förbi och vi fikade, men efter kaffet var jag så trött att ögonen föll ihop, så de fick åka hem. Jag fick mig en tupplur på någon timme och så blev det Rullkebab till middag - med mamma. Gott.
I morgon ska jag - om jag orkar försöka rensa vår gaaaaaamla dator och så åker den på återvinningen. Den har inte varit igång på flera år men har stått som en påminnelse om det man inte tar sig i kragen och gör... Sedan är kontoret klart :) Det är ingen panik att göra klart det, maken har inte nästa hemmakontorsdag förrän på fredag så jag har gott om tid på mig att greja på i min egen takt. Jag ska absolut inte göra samma misstag som i min förra iver då jag krokade ihop totalt efter en heldag med bild och dokumentsortering på olika usb- minnen.
Bonusen blev också att vi ordnat till det jättemysigt i vårt sovrum. Ingen dator, inga bokhyllor. Vi köpte lite nytt och en vägghängd platt-TV och så har jag haft en lampa väntandes i nästan ett helt år som hade sin givna plats. Nu är det där :) MYS!!!!
Det ska bli skönt med en söndag utan något - precis som idag (hmmmmmm). Men vi kör på det vi vill och orkar. OCH en promenad ska jag ha med rollatorn också.
Det har tagit hela dagen med alla trevliga avbrott för besöken, men det är inte så mycket som återstår innan han kan få ett riktigt trevligt kontor. Vi (jag) har rensat ut en massa böcker som vi ska skänka till barnens skola, de ska bygga upp ett bibliotek som de saknar idag och då är det ju bättre att vi skänker dem dit istället för på återvinningen.
Vips så ringer telefonen och en god vän kommer förbi med sina två hundar så Lissi fick busa av sig i regnrusket. Trevligt, vi drack lite kaffe och pratade en stund. Hon är så fin denna vän.
Hon hinner inte mer än ut genom dörren så dyker andra bekanta upp som vi inte träffat på flera månader. De blev alldeles chockade över att se mig. De hade inte uppfattat att jag blivit sjuk igen så färgen lämnade deras ansikten för en kort stund innan de hämtade sig och vi satt och pratade en stund.
Idag var det egentligen meningen att vi skulle följas till pappas grav, hela familjen med syskonen och mamma. Det är 20 år sedan han gick bort idag. Jag hade redan aviserat att jag nog inte skulle orka med det. Det handlar för mig om det mentala. Jag har nog bara missat något enstaka tillfälle under alla 20 åren så det kändes ändå ok, även om det är en viktig dag. Det har det alltid varit för mig.
Efter att övriga varit där kom de förbi och vi fikade, men efter kaffet var jag så trött att ögonen föll ihop, så de fick åka hem. Jag fick mig en tupplur på någon timme och så blev det Rullkebab till middag - med mamma. Gott.
I morgon ska jag - om jag orkar försöka rensa vår gaaaaaamla dator och så åker den på återvinningen. Den har inte varit igång på flera år men har stått som en påminnelse om det man inte tar sig i kragen och gör... Sedan är kontoret klart :) Det är ingen panik att göra klart det, maken har inte nästa hemmakontorsdag förrän på fredag så jag har gott om tid på mig att greja på i min egen takt. Jag ska absolut inte göra samma misstag som i min förra iver då jag krokade ihop totalt efter en heldag med bild och dokumentsortering på olika usb- minnen.
Bonusen blev också att vi ordnat till det jättemysigt i vårt sovrum. Ingen dator, inga bokhyllor. Vi köpte lite nytt och en vägghängd platt-TV och så har jag haft en lampa väntandes i nästan ett helt år som hade sin givna plats. Nu är det där :) MYS!!!!
Det ska bli skönt med en söndag utan något - precis som idag (hmmmmmm). Men vi kör på det vi vill och orkar. OCH en promenad ska jag ha med rollatorn också.
fredag 5 oktober 2012
Torsdag med Taxol 2
Idag har det varit en ovanligt bra fredag! Jag känner mig så mycket gladare än på länge. Har orkat mer.
Trots cytostatikabehandling igår, en lååååång torsdag på Nus. Trots inte alltför roliga besked. Klart att jag inte kan förvänta mig att det blivit bättre i huvudet så hoppades jag ju... Fick svaret på MR. Liten ökning på 1 metastas men i övrigt stod det stilla även där. Först blev jag ledsen, men det är klart att om inte lungorna fått så mycket "hjälp" av Navelbinet så funkar det väl inte i huvudet heller. Fick öka till 8 cortisontabletter igen, under en vecka tills jag ska träffa Nisse nästa vecka för Taxol nr 3. Då får jag förmodligen även svaret på biopsin, det hade inte kommit. Jag blev skickad på en akutröntgen av lungorna då dr hörde lite sämre ljud på höger lunga - den där biopsin togs, men det var ingen fara.
Dr Birgitta var mycket sympatisk. Fattade inte hur de kunde skicka hem mig efter biopsin med bara alvedon. Jag fick utskrivet morfin och wow!!!! Jag har hittat sov och viloställningar så det är skönt. Har inte sovit så skönt på länge. Ingen sömntablett behövdes för natten utan det bara flöt på som det ska :)
Jag har tagit orosdämpande varje dag inför svaret på MR, har varit så orolig. Nu har jag inte tagit det heller och det har gått riktigt, riktigt bra. Fick order att ta morfinet regelbundet i kombination med Alvedon Forte under en vecka så ska vi se att jag får det bra i smärtområdena. Bara att få hjälp med smärtlindring gör under! Jag har bestämt mig för att försöka bli mer positiv nu. Visst ska jag få dippa och deppa men nu känner jag mig ändå lugnare.
Jag har det fortfarande lite jobbigt med andningen, men tycker mig känna en liten förbättring... Inbillning? Det tar lite tid på morgonen innan Coccillianan hjälper och lättar upp, men annars tror jag att mina pillerblandningar är som de ska. Det känns hoppfullt.
Tog också beslut om att ändå be om en remiss för peruk. Jag är ju ingen peruktjej, men det kan ju faktiskt komma tillällen då det passar bättre än mössorna... Bra att ha hemma om det faller på.
Illamåendet har inte infunnit sig, går bra med tablett morgon och kväll. Jag har orkat göra saker idag. Nästan fyllt en sopsäck med skräp. Jaa - jag tar det lugnt. Det har fått ta hela dagen :) Och massor återstår att fixa med så klart...
Tror också att jag fick lite extra energi av att min älskade pärla Fiestan är såld. Det gick fort och vi fick det vi begärde för den. Då slipper jag ha det hängande över mig. Den som köpt bilen kommer att bli nöjd. Den är riktigt välvårdad och fin.
En utflykt med maken och införskaffat lite nödvändigheter som hänger ihop med rotation av rummen. Han bjöd på lunch på stan - och jag orkade göra alla dessa saker! Vi var borta i 2 timmar ungefär. Jag stöp inte isäng när vi kom tillbaka heller. Vid ett enda tillfälle saknade jag rollatorn - den låg i bilen men jag fattade inte att butiken var byggd som den var - har aldrig varit på Net on net förut.... Nu vet jag. Där behövs den.
Nu får vi se om lördagen blir en sovdag... Jag kanske gjort lite för mycket idag, men det är ju så roligt när man orkar lite. Fast det gör inget. Då vilar jag väl då :)
Tack för alla hållna tummar och tår! Det uppskattas verkligen - och jag lovar att fortsätta kriga på!!!!
Trots cytostatikabehandling igår, en lååååång torsdag på Nus. Trots inte alltför roliga besked. Klart att jag inte kan förvänta mig att det blivit bättre i huvudet så hoppades jag ju... Fick svaret på MR. Liten ökning på 1 metastas men i övrigt stod det stilla även där. Först blev jag ledsen, men det är klart att om inte lungorna fått så mycket "hjälp" av Navelbinet så funkar det väl inte i huvudet heller. Fick öka till 8 cortisontabletter igen, under en vecka tills jag ska träffa Nisse nästa vecka för Taxol nr 3. Då får jag förmodligen även svaret på biopsin, det hade inte kommit. Jag blev skickad på en akutröntgen av lungorna då dr hörde lite sämre ljud på höger lunga - den där biopsin togs, men det var ingen fara.
Dr Birgitta var mycket sympatisk. Fattade inte hur de kunde skicka hem mig efter biopsin med bara alvedon. Jag fick utskrivet morfin och wow!!!! Jag har hittat sov och viloställningar så det är skönt. Har inte sovit så skönt på länge. Ingen sömntablett behövdes för natten utan det bara flöt på som det ska :)
Jag har tagit orosdämpande varje dag inför svaret på MR, har varit så orolig. Nu har jag inte tagit det heller och det har gått riktigt, riktigt bra. Fick order att ta morfinet regelbundet i kombination med Alvedon Forte under en vecka så ska vi se att jag får det bra i smärtområdena. Bara att få hjälp med smärtlindring gör under! Jag har bestämt mig för att försöka bli mer positiv nu. Visst ska jag få dippa och deppa men nu känner jag mig ändå lugnare.
Jag har det fortfarande lite jobbigt med andningen, men tycker mig känna en liten förbättring... Inbillning? Det tar lite tid på morgonen innan Coccillianan hjälper och lättar upp, men annars tror jag att mina pillerblandningar är som de ska. Det känns hoppfullt.
Tog också beslut om att ändå be om en remiss för peruk. Jag är ju ingen peruktjej, men det kan ju faktiskt komma tillällen då det passar bättre än mössorna... Bra att ha hemma om det faller på.
Illamåendet har inte infunnit sig, går bra med tablett morgon och kväll. Jag har orkat göra saker idag. Nästan fyllt en sopsäck med skräp. Jaa - jag tar det lugnt. Det har fått ta hela dagen :) Och massor återstår att fixa med så klart...
Tror också att jag fick lite extra energi av att min älskade pärla Fiestan är såld. Det gick fort och vi fick det vi begärde för den. Då slipper jag ha det hängande över mig. Den som köpt bilen kommer att bli nöjd. Den är riktigt välvårdad och fin.
En utflykt med maken och införskaffat lite nödvändigheter som hänger ihop med rotation av rummen. Han bjöd på lunch på stan - och jag orkade göra alla dessa saker! Vi var borta i 2 timmar ungefär. Jag stöp inte isäng när vi kom tillbaka heller. Vid ett enda tillfälle saknade jag rollatorn - den låg i bilen men jag fattade inte att butiken var byggd som den var - har aldrig varit på Net on net förut.... Nu vet jag. Där behövs den.
Nu får vi se om lördagen blir en sovdag... Jag kanske gjort lite för mycket idag, men det är ju så roligt när man orkar lite. Fast det gör inget. Då vilar jag väl då :)
Tack för alla hållna tummar och tår! Det uppskattas verkligen - och jag lovar att fortsätta kriga på!!!!
onsdag 3 oktober 2012
Något bättre dag idag
Det har varit lite bättre idag. Jag har duschat. Inte haft lika superont, kunnat gå ut på rollatorpromenad med mamma och Lissi. Skönt i det vackra höstvädret. Ingen lång promenad, men dock frisk luft och välbehövligt. Jag har också kunnat ta en kortare tupplur. Skönt.
Världens bästa mamma har gått lös på fönstren idag. Jag tyckte att det gör inget om vi inte putsar fönster... men när hon kom igång så gick hon an som en annan proffsputsare. Fint blev det också :)
I morgon är det cellgiftsdags igen. Är det någon som har förslag på vad man ska fördriva all tid med?
Provtagning 8:45 sedan väntan till 10:15 på läkaren.... Finns ju inte alltför mycket att göra medan man väntar. Efter läkaren gett sitt ok så ska dagvårdspersonalen beställa cytostatikan från apoteket och då brukar det gå minst 1½ timme till - om inte mer. Finns orken, och beskedet från dr är så att jag inte bryter ihop alldeles (MR svaret) så tar nog jag och mamma en utflykt i väntan på droppet.
Maken ska följa med in till läkaren denna gång. Jag vill inte ta sådant besked själv, då vill jag ha maken med. Det är jobbigt på kvällarna nu. Det spelar ingen roll att jag försöker tänka på annat. Jag är livrädd!
Jag har fått en tanke om att det kanske beror på att lungorna har det tufft som jag är så stapplig och svag i benen - om det är tungt att andas hur ska då resten av kroppen orka? Tänk om det kan få vara så "enkelt". Kan jag inte få slippa allt negativt nu? Kan vi äntligen få något positivt besked? Det är svårt att hålla ihop och försöka vara stark, men man kan ju inte hålla tillbaka och hålla inne hela tiden. Det går bara inte.
Så mycket har hänt på bara några månader - att man kan rasa ihop så snabbt... Jag behöver nya byxor också. Jeansen håller på att ramla av. Muskelmassan är inte där den varit i alla fall... Går ju bra när man är hemma i mysbyxor, men när jag ska ut bland folk så behövs ju "normala" kläder. Får se om och när jag orkar prova ut ett par nya.
Hjälp mig nu och håll alla tummar, tår och allt annat för att det går bra i morgon. Att jag äntligen får ett bra besked. Jag behöver all hjälp jag kan få!
Världens bästa mamma har gått lös på fönstren idag. Jag tyckte att det gör inget om vi inte putsar fönster... men när hon kom igång så gick hon an som en annan proffsputsare. Fint blev det också :)
I morgon är det cellgiftsdags igen. Är det någon som har förslag på vad man ska fördriva all tid med?
Provtagning 8:45 sedan väntan till 10:15 på läkaren.... Finns ju inte alltför mycket att göra medan man väntar. Efter läkaren gett sitt ok så ska dagvårdspersonalen beställa cytostatikan från apoteket och då brukar det gå minst 1½ timme till - om inte mer. Finns orken, och beskedet från dr är så att jag inte bryter ihop alldeles (MR svaret) så tar nog jag och mamma en utflykt i väntan på droppet.
Maken ska följa med in till läkaren denna gång. Jag vill inte ta sådant besked själv, då vill jag ha maken med. Det är jobbigt på kvällarna nu. Det spelar ingen roll att jag försöker tänka på annat. Jag är livrädd!
Jag har fått en tanke om att det kanske beror på att lungorna har det tufft som jag är så stapplig och svag i benen - om det är tungt att andas hur ska då resten av kroppen orka? Tänk om det kan få vara så "enkelt". Kan jag inte få slippa allt negativt nu? Kan vi äntligen få något positivt besked? Det är svårt att hålla ihop och försöka vara stark, men man kan ju inte hålla tillbaka och hålla inne hela tiden. Det går bara inte.
Så mycket har hänt på bara några månader - att man kan rasa ihop så snabbt... Jag behöver nya byxor också. Jeansen håller på att ramla av. Muskelmassan är inte där den varit i alla fall... Går ju bra när man är hemma i mysbyxor, men när jag ska ut bland folk så behövs ju "normala" kläder. Får se om och när jag orkar prova ut ett par nya.
Hjälp mig nu och håll alla tummar, tår och allt annat för att det går bra i morgon. Att jag äntligen får ett bra besked. Jag behöver all hjälp jag kan få!
tisdag 2 oktober 2012
Lungbiopsi
Så blev det tillslut av. Lungbiopsin. Var på plats kl 20 på söndagskvällen som avtalat. Hela familjen följde med så att även barnen fick se hur mitt rum såg ut, men de hade bråttom hem för att se X Factor. Venport sattes och proverna togs. Fick sedan jaga på lite för att få mina mediciner så att jag kunde få somna. Klarade ändå att se 22 nyheterna, vilket inte är vanligt nuförtiden.
Vet inte om det var nervositeten på måndagsmorgonen, men jag vaknade redan kl 5. Inte så kul. TV-utbudet på Nus är ju inte det allra bästa... Vid 6- tiden ringde jag efter mediciner och då började iaf Nyhetsmorgon. Fick frukost inburet på rummet så det kändes lite lyxigt.
Vid 7:30 kom de med premedicinering. Jag sa att jag ska ha ALLT OCH LITE TILL som går att få. Vet att det var en morfintablett iallafall, sedan var det någon flytande vätska också. Så var det dags att bli nedskjutsad i sängen till röntgen. Jag fick lägga mig på mage, fick en kudde och så spände de ett band över ryggen. Nästa som händer är att läkaren lade tandläkarbedövning runt området. Läkaren informerade hela tiden om vad hon gjorde. Punktionen togs alltså på höger lunga. 3 gånger stack hon. FY FAAAAN vad det gjorde ont! Tårarna rann och benen for rakt upp för varje stick. Efteråt visade hon vad hon tagit ut. Fast jag inte ville. Äckligt! En burk med vätska och 3 små röda "maskar" var i burken. Klockan 9 var jag klar och tillbaka på rummet.
Fick ligga på höger sida i 4 timmar för blödningsrisk så de pallade upp med en kudde bakom ryggen för att jag inte skulle tippa tillbaka. Fick mer morfin och lite annat lullulligt så jag somnade en stund.
Fina lillasyster kom upp med en lunchmacka och höll mig sällskap. Trevligt!
Klockan 13 var det dags att åka till röntgen igen, kontroll så att det inte fanns läckage någonstans. Därefter följde naturligtvis vääääääntan på svar på om allt var ok. Misstanke om liiiitet läckage, men så litet att jag fick åka hem kl 17. Tack och lov var lillasyster kvar så hon skjutsade hem mig.
Idag är jag mör. Har ont där de stuckit så klart. Svårt att hitta bra läge att sitta eller ligga på. Sidan går bäst. Vaknade 5 i morse igen, tog mediciner och somnade om sedan. Vaknade upp och åt frukost med familjen innan de åkte på skola och jobb, sedan gick Lissi och jag och sov igen, Vaknade vid 9 men är fortfarande trött. Darrig. Har varit på en liten rollator-hund-promenad. Gick väl sådär, men det blir nog bättre när jag har mindre ont i högersidan.
Fick också tid för nästa behandling. På torsdag. Äntligen känns det som att jag är igång med det,Taxol nr 2. Behöver ju cellgiftet. NU!!!! Vill ju bli piggare och få må bättre, orka mer.
Jag är livrädd för mina svaga och darriga ben.... Kanske får jag veta något hemskt på torsdag när jag träffar läkaren? Det blir inte dr Nisse, men en annan erfaren läkare. Tänk om det är mer och alldeles åt skogen i huvudet... Tankarna mal nu. Bröt ihop igår kväll igen av rädsla. Vidriga, vidriga sjukdom!!!! Kan jag inte bara få något positivt besked nu. Jag tycker att det är min tur att det går åt rätt håll nu! Jag är helt ok med att använda rollator om det behövs för trygghet och balans. Men det MÅSTE räcka nu! Nu vill jag få må bättre, orka lite till, kanske få köpa ett par byxor - de har blivit alldeles för stora. Muskelmassorna försvinner. Jag behöver få röra på mig och få tillbaka lite krafter. SNÄLLA, SNÄLLA!!!!! Visst har jag fått min beskärda del nu?!?!?!?!?!
Nu har jag världens bästa mamma här och förbereder middagen. Tack och lov för henne! Hur skulle det annars gå?
Vet inte om det var nervositeten på måndagsmorgonen, men jag vaknade redan kl 5. Inte så kul. TV-utbudet på Nus är ju inte det allra bästa... Vid 6- tiden ringde jag efter mediciner och då började iaf Nyhetsmorgon. Fick frukost inburet på rummet så det kändes lite lyxigt.
Vid 7:30 kom de med premedicinering. Jag sa att jag ska ha ALLT OCH LITE TILL som går att få. Vet att det var en morfintablett iallafall, sedan var det någon flytande vätska också. Så var det dags att bli nedskjutsad i sängen till röntgen. Jag fick lägga mig på mage, fick en kudde och så spände de ett band över ryggen. Nästa som händer är att läkaren lade tandläkarbedövning runt området. Läkaren informerade hela tiden om vad hon gjorde. Punktionen togs alltså på höger lunga. 3 gånger stack hon. FY FAAAAN vad det gjorde ont! Tårarna rann och benen for rakt upp för varje stick. Efteråt visade hon vad hon tagit ut. Fast jag inte ville. Äckligt! En burk med vätska och 3 små röda "maskar" var i burken. Klockan 9 var jag klar och tillbaka på rummet.
Fick ligga på höger sida i 4 timmar för blödningsrisk så de pallade upp med en kudde bakom ryggen för att jag inte skulle tippa tillbaka. Fick mer morfin och lite annat lullulligt så jag somnade en stund.
Fina lillasyster kom upp med en lunchmacka och höll mig sällskap. Trevligt!
Klockan 13 var det dags att åka till röntgen igen, kontroll så att det inte fanns läckage någonstans. Därefter följde naturligtvis vääääääntan på svar på om allt var ok. Misstanke om liiiitet läckage, men så litet att jag fick åka hem kl 17. Tack och lov var lillasyster kvar så hon skjutsade hem mig.
Idag är jag mör. Har ont där de stuckit så klart. Svårt att hitta bra läge att sitta eller ligga på. Sidan går bäst. Vaknade 5 i morse igen, tog mediciner och somnade om sedan. Vaknade upp och åt frukost med familjen innan de åkte på skola och jobb, sedan gick Lissi och jag och sov igen, Vaknade vid 9 men är fortfarande trött. Darrig. Har varit på en liten rollator-hund-promenad. Gick väl sådär, men det blir nog bättre när jag har mindre ont i högersidan.
Fick också tid för nästa behandling. På torsdag. Äntligen känns det som att jag är igång med det,Taxol nr 2. Behöver ju cellgiftet. NU!!!! Vill ju bli piggare och få må bättre, orka mer.
Jag är livrädd för mina svaga och darriga ben.... Kanske får jag veta något hemskt på torsdag när jag träffar läkaren? Det blir inte dr Nisse, men en annan erfaren läkare. Tänk om det är mer och alldeles åt skogen i huvudet... Tankarna mal nu. Bröt ihop igår kväll igen av rädsla. Vidriga, vidriga sjukdom!!!! Kan jag inte bara få något positivt besked nu. Jag tycker att det är min tur att det går åt rätt håll nu! Jag är helt ok med att använda rollator om det behövs för trygghet och balans. Men det MÅSTE räcka nu! Nu vill jag få må bättre, orka lite till, kanske få köpa ett par byxor - de har blivit alldeles för stora. Muskelmassorna försvinner. Jag behöver få röra på mig och få tillbaka lite krafter. SNÄLLA, SNÄLLA!!!!! Visst har jag fått min beskärda del nu?!?!?!?!?!
Nu har jag världens bästa mamma här och förbereder middagen. Tack och lov för henne! Hur skulle det annars gå?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)