Åh, vilken glad överaskning som fanns i brevlådan idag! Ett fint rött paket :)
Det står God jul på det, så jag får stilla min nyfikenhet och vänta till dagen D...
Avsändaren är min fina vän Carina som flyttat söderut. Tack underbara vännen!!!
onsdag 15 december 2010
tisdag 14 december 2010
Sorgligt besked idag...
Idag på morgonen förlorade tjejernas klasskamrater sin mamma - cancern tog hennes liv :(
Så orättvist, så ledsamt... De har haft extra resurser i klassen idag, de har pratat om sina erfarenheter av att förlora någon anhörig och så har de skrivit varsitt brev till sina klasskamrater.
Jag märker på tjejerna att det är jobbigt. De vill gärna kramas lite extra och har vääääldigt kort stubin. Mycket frustration kring idrott och "orättvisor"... Det är nog lättare att använda lagkamrater som bovar (fast det egentligen är bagateller). Vi har pratat mycket de senaste dagarna och så även idag. Jag tror att de pratat på ett bra sätt i skolan eftersom de inte har så mycket frågor och funderingar idag.
Själv känner jag mig dämpad. Jag kände inte mamman, hade faktiskt aldrig träffat henne då de är nya i klassen för denna termin. Påverkas gör man ändå - mer kanske i den situation man är själv... Det blir så påtagligt.
Jag ska verkligen försöka tänka mer på min väninna som fixat denna resa, med samma diagnos och med spridning till 17 lymfkörtlar -mot 2 portvakter för mig. Det är 5 år sedan för henne och hon mår bra ! Det måste jag tänka på! Så ska det minsann bli för mig med! Punkt.
Så orättvist, så ledsamt... De har haft extra resurser i klassen idag, de har pratat om sina erfarenheter av att förlora någon anhörig och så har de skrivit varsitt brev till sina klasskamrater.
Jag märker på tjejerna att det är jobbigt. De vill gärna kramas lite extra och har vääääldigt kort stubin. Mycket frustration kring idrott och "orättvisor"... Det är nog lättare att använda lagkamrater som bovar (fast det egentligen är bagateller). Vi har pratat mycket de senaste dagarna och så även idag. Jag tror att de pratat på ett bra sätt i skolan eftersom de inte har så mycket frågor och funderingar idag.
Själv känner jag mig dämpad. Jag kände inte mamman, hade faktiskt aldrig träffat henne då de är nya i klassen för denna termin. Påverkas gör man ändå - mer kanske i den situation man är själv... Det blir så påtagligt.
Jag ska verkligen försöka tänka mer på min väninna som fixat denna resa, med samma diagnos och med spridning till 17 lymfkörtlar -mot 2 portvakter för mig. Det är 5 år sedan för henne och hon mår bra ! Det måste jag tänka på! Så ska det minsann bli för mig med! Punkt.
Cupcake Award
Ja, då ska jag ta mig i kragen och göra något åt den fina utmärkelsen jag har fått av min BC-syster Annika som skriver så mycket klokt på sin blogg, http://solrosen-annika.blogspot.com/
Awarden innebär att välja tre favoritförfattare och ange en bok av dem, skicka vidare Awarden till fem favoritbloggar och tacka den man fått awarden av och till sist klistra in loggan på bloggsidan.
Jag har länge varit en riktig bokmal. Älskar böcker och fastnar verkligen i dem, brukar bli sträckläsning till familjens förtret :)
Tyvärr har jag inte orkat läsa så mycket sedan behandlingarna började, det har bara inte funkat... men snart ska jag nog vara igång igen!
Den första författaren jag måste välja är Camilla Läckberg som skriver finfina kriminalromaner. Min absoluta favoritförfattare av denna genre litteratur! Jag väntar och längtar till nästa bok då jag betat av alla utgivna :)
Det bästa är nog att börja med den första boken Isprinsessan eftersom man får följa huvudrollsinnehavaren/författaren Erika Falk under flera år. Dessa böcker har jag läst på bekostnad av nattsömn många gånger - då jag haft alltför svårt att slita mig...
Den andra författaren jag vill rekommendera är Mia Törnblom och hennes självbiografi Så dumt, där hon självutlämnande berättar om hur hon tagit sig från ett liv fyllt av droger, kriminalitet, våld och självförakt till att börja respektera och älska sig själv som den hon faktiskt är.
Den tredje författaren som får mitt tips är Liza Marklund. Jag har plöjt igenom alla böcker om journalisten Annika Bengtzon och även Gömda, Asyl... mfl. Hon är en fantastisk författare som har förmågan att få mig att helt tappa omdöme om tid och rum när jag läser :)
Hoppas jag väckt någons nyfikenhet och läslust med mina tips....
Jag vill ge ett Award till följande bloggvänner:
Älskade Ängel: http://ann-louise-angel.blogspot.com/
2 Be G: http://blogg.vk.se/2beG
Tro Hopp och Kärlek: http://carenina1968.blogspot.com/
Lite Hit och Lite Dit: http://litehitochlitedit.blogspot.com/
2010... Livet förändras: http://bc-cancer.blogspot.com/
måndag 13 december 2010
Vilken mysig helg :)
Vi kom iväg som planerat maken och jag, på vårt shopping- och övernattningsdygn. Väldigt mysigt. Började lördagen med maffig frukost med amerikanska pannkakor, färskpressad apelsinjuice, gott bröd och goda pålägg kompletterat med uppskurna frukter. Smaskens! Lite mini-brunch blev det :)
Barnen var överlyckliga över den mysiga långfrukosten - och då njuter man lite extra...
Innebandymatch med seger följde på frukosten och sedan åkte vi hem för sen lunch innan vi lämnade barnen hos extrafarmor och extrafarfar. Själva åkte maken och jag in till storstan för att checka in på hotellet och lämna väskorna.
Vi gick ut på stan och köpte en hel del julklappar innan vi gick upp på rummet och intog den sköna sängen... Mina fötter värkte efter en hel dag i lodrät vinkel och det var sååå skönt att få sträcka ut sig på sängen. Maken hittade tv-dosan och zappade snabbt fram sportkanaler :) Vi är ett bra team vi - jag fick vila och maken fick njuta av sport efter att ha varit tvungen att "göra stan" - något han gärna drar sig för :))
Vid 18 kom vi på att vi kanske borde söka oss ut för att få i oss lite middag - inte hade vi ätit något sedan brunchen vid 10... oups. Det går inte att förneka att det kurrade rejält i magen. Vi traskade runt på de vackert julpyntade gatorna och in på flera olika matställen. Fullt, fullt och så fullt. Hmmm... Började kännas lite jobbigt med kyla och hunger och jag skojade till det med maken och sa att snart går jag på Mc D... och så äter vi på rummet. Men så kom jag på att det finns en liten Tapas- restaurang och se där fanns det plats för oss två. Fantastiskt god mat, och jättegott vin till det. Mmmmm. Jag var rädd för att maken inte skulle bli mätt på smårätter, men han var jättenöjd :) Dit har vi inte gått för sista gången kan jag lova!
Vi gick vidare till en matbutik och köpte varsin påse godis som vi smaskade på medan vi avnjöt lite vin... I SÄNGEN (nää, det fanns inga fåtöljer utan bara ett skrivbord med EN stol)! Hahahahaha... Hur ofta ligger man på sängen och dricker vin och äter godis? Maken som fick någon slags godismani gjorde snabbt slut på påsen och knölade ihop den - så kastade han den på golvet med kommentaren "Så KAN man göra när man bor på hotell" Fniss, fniss... (För ordningens skull så plockade han upp den och kastade den i soptunnan senare, men han lät den ligga bra länge).
Jag vaknade redan vid 7 på söndagsmorgonen, maken snarkade så skönt vidare. Jag kunde somna till igen efter en timme och vaknade runt 9:30 då vi gick och åt en god frukost och såg lite skidskytte innan vi checkade ut och åkte hem för att hämta barnen.
Efter lite mat i magen var det dags att åka på hockeymatch hela familjen. En match som snöpligt tog slut efter halvtid för sonen som åkte på en tackling i mittzon och sedan inte kunde spela färdigt. Ett assist hann han med i alla fall :)
Så mycket som vi pratat och skrattat var det länge sedan vi kunnat göra. Det blir lätt ett mellanläge när man inte kan prata fritt så ofta med våra barnöron som alltid kan höra det vi pratar om, så detta var verkligen jättebra på alla sätt och vis. Visst skojar och skrattar vi till vardags också, men det blir på ett annat sätt när man inte bär på en massa som man skulle behöva prata om som vuxna. Vi ska nog inte vänta 3 år innan vi gör om detta :)
Barnen hade det alldeles förträffligt. Badat bubbelpool, fått grillat till middag och spelat sällskapsspel... och sovit länge :) De var så glada och nöjda över att ha fått vara hos dem.
Visst får jag sota för all aktivitet, är jättetrött idag och var det även igår när vi kom hem efter hockeymatchen. Men det var behövligt att få göra bort alla inköpen med assistans av maken och att då få njuta av lugn och ro på ett hotellrum var riktitg mysigt.
Barnen var överlyckliga över den mysiga långfrukosten - och då njuter man lite extra...
Innebandymatch med seger följde på frukosten och sedan åkte vi hem för sen lunch innan vi lämnade barnen hos extrafarmor och extrafarfar. Själva åkte maken och jag in till storstan för att checka in på hotellet och lämna väskorna.
Vi gick ut på stan och köpte en hel del julklappar innan vi gick upp på rummet och intog den sköna sängen... Mina fötter värkte efter en hel dag i lodrät vinkel och det var sååå skönt att få sträcka ut sig på sängen. Maken hittade tv-dosan och zappade snabbt fram sportkanaler :) Vi är ett bra team vi - jag fick vila och maken fick njuta av sport efter att ha varit tvungen att "göra stan" - något han gärna drar sig för :))
Vid 18 kom vi på att vi kanske borde söka oss ut för att få i oss lite middag - inte hade vi ätit något sedan brunchen vid 10... oups. Det går inte att förneka att det kurrade rejält i magen. Vi traskade runt på de vackert julpyntade gatorna och in på flera olika matställen. Fullt, fullt och så fullt. Hmmm... Började kännas lite jobbigt med kyla och hunger och jag skojade till det med maken och sa att snart går jag på Mc D... och så äter vi på rummet. Men så kom jag på att det finns en liten Tapas- restaurang och se där fanns det plats för oss två. Fantastiskt god mat, och jättegott vin till det. Mmmmm. Jag var rädd för att maken inte skulle bli mätt på smårätter, men han var jättenöjd :) Dit har vi inte gått för sista gången kan jag lova!
Vi gick vidare till en matbutik och köpte varsin påse godis som vi smaskade på medan vi avnjöt lite vin... I SÄNGEN (nää, det fanns inga fåtöljer utan bara ett skrivbord med EN stol)! Hahahahaha... Hur ofta ligger man på sängen och dricker vin och äter godis? Maken som fick någon slags godismani gjorde snabbt slut på påsen och knölade ihop den - så kastade han den på golvet med kommentaren "Så KAN man göra när man bor på hotell" Fniss, fniss... (För ordningens skull så plockade han upp den och kastade den i soptunnan senare, men han lät den ligga bra länge).
Jag vaknade redan vid 7 på söndagsmorgonen, maken snarkade så skönt vidare. Jag kunde somna till igen efter en timme och vaknade runt 9:30 då vi gick och åt en god frukost och såg lite skidskytte innan vi checkade ut och åkte hem för att hämta barnen.
Efter lite mat i magen var det dags att åka på hockeymatch hela familjen. En match som snöpligt tog slut efter halvtid för sonen som åkte på en tackling i mittzon och sedan inte kunde spela färdigt. Ett assist hann han med i alla fall :)
Så mycket som vi pratat och skrattat var det länge sedan vi kunnat göra. Det blir lätt ett mellanläge när man inte kan prata fritt så ofta med våra barnöron som alltid kan höra det vi pratar om, så detta var verkligen jättebra på alla sätt och vis. Visst skojar och skrattar vi till vardags också, men det blir på ett annat sätt när man inte bär på en massa som man skulle behöva prata om som vuxna. Vi ska nog inte vänta 3 år innan vi gör om detta :)
Barnen hade det alldeles förträffligt. Badat bubbelpool, fått grillat till middag och spelat sällskapsspel... och sovit länge :) De var så glada och nöjda över att ha fått vara hos dem.
Visst får jag sota för all aktivitet, är jättetrött idag och var det även igår när vi kom hem efter hockeymatchen. Men det var behövligt att få göra bort alla inköpen med assistans av maken och att då få njuta av lugn och ro på ett hotellrum var riktitg mysigt.
fredag 10 december 2010
Jag har visst varit för tyst...
Oj, nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag skrev något sist... som en anonym läsare skrev - mitt liv går i 190 :)
Visst händer det mycket när man är en idrottsfamilj och när jag nu jobbar 25 % och julbestyren ökar i intensitet så är det bloggandet som får stryka på foten. Hela veckan har jag varit såååå trött och jag har inte orkat skriva något, knappt att jag orkat kolla Facebook.
Ett par promenader har det blivit denna vecka och en första träningsomgång på gymmet. Gick bra och jag körde lite vikter för att försöka stärka armarna. Gick min promenad på löpbandet och det kändes helt ok att vara inne när det var -19 ute :) Sprang en minut på löpbandet bara för att känna hur det känns, men fötterna och framförallt hälarna har varit onda så det blev inte mer denna första gång.
Veckan har varit bra, trevligt på jobbet och vettiga arbetsuppgifter - som så klart gör mig trött mentalt. Roligt är det i alla fall att göra konkreta och vettiga saker. I går torsdag var det Julkul med kollegor och chefer. Mycket trevligt. Bowling och god mat. Jag avstod så klart bowlingen men hade finfina lagkamrater som spelade för mig :) Fick minsann strike inte bara en utan flera gånger, tänk så bra jag är på att bowla (eller hur det nu var), hihi... På slutet var jag rätt mentalt trött och orkade bara lyssna på kollegornas samtal. Jag brukar vara väldigt engagerad, men nu satt jag bara och försökte ta in allt... Trevligt var det i allafall!
Idag var näst sista träffen med samtalsgruppen... känns sorgligt att det snart tar slut. Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta hålla kontakten och även träffas någon gång då och då.
I morgon är det innebandymatcher, sonen ska döma ishockey och sedan ska maken och jag på en efterlängtad hotellövernattning. Äntligen! Det är 3 år sedan vi gjorde något själva utan barnen. Vi ska fixa med julklappar och njuta av lugn och ro... innan det är hockeymatch på söndag eftermiddag. Barnens extrafarmor och extrafarfar ska ta hand om barnen. Flickorna kan behöva lite rolig sysselsättning med dem då de har det riktigt jobbigt i skolan nu. Deras klasskompisars (tvillingar) mamma har det jobbigt med sin cancer och flickorna har berättat att hon kommer att dö snart. Det är många tankar och funderingar hos tjejerna nu. Inte så konstigt... Deras lärare har hört av sig och vill att vi ska veta att hon har de 4 tjejerna under extra bevakning då det är en väldigt speciell situation i klassen. Usch och fy. Önskar att man kunde skydda barnen mot allt sådant här...
Jag har gjort ett par tappra försök att göra lite nytta med julklappsinköp, men det vill sig inte riktigt. Lite mer folk än vanligt och många syn- och hörselintryck gör att jag snabbt ger upp och åker hem istället. Surt.
Jag och flickorna har bakat lite julgodis. 3 olika kolasorter, fudge och Rocky Road. Smaskens! De är för små för att stå själva med ansvar för heta kastruller med kokande godismassa så jag har övervakat, rört, hällt upp och skurit bitar. De har dock klippt plastfolie och slagit in alla kolor... Det har blivit några stycken. Har aldrig varit så här tidig med julgodiset, men det har blivit så i år. Måste dela upp det för min egen skull.
Kroppsligt så har vågen äntligen gett lite minus! Jag började veckan med otroligt ont i fötter och händer - kanske är det rester av cellgifterna, eller så är det biverkning av Herceptinet som jag fick för en vecka sedan. Vet inte vilket... Det har hållit i sig hela veckan.
Visst händer det mycket när man är en idrottsfamilj och när jag nu jobbar 25 % och julbestyren ökar i intensitet så är det bloggandet som får stryka på foten. Hela veckan har jag varit såååå trött och jag har inte orkat skriva något, knappt att jag orkat kolla Facebook.
Ett par promenader har det blivit denna vecka och en första träningsomgång på gymmet. Gick bra och jag körde lite vikter för att försöka stärka armarna. Gick min promenad på löpbandet och det kändes helt ok att vara inne när det var -19 ute :) Sprang en minut på löpbandet bara för att känna hur det känns, men fötterna och framförallt hälarna har varit onda så det blev inte mer denna första gång.
Veckan har varit bra, trevligt på jobbet och vettiga arbetsuppgifter - som så klart gör mig trött mentalt. Roligt är det i alla fall att göra konkreta och vettiga saker. I går torsdag var det Julkul med kollegor och chefer. Mycket trevligt. Bowling och god mat. Jag avstod så klart bowlingen men hade finfina lagkamrater som spelade för mig :) Fick minsann strike inte bara en utan flera gånger, tänk så bra jag är på att bowla (eller hur det nu var), hihi... På slutet var jag rätt mentalt trött och orkade bara lyssna på kollegornas samtal. Jag brukar vara väldigt engagerad, men nu satt jag bara och försökte ta in allt... Trevligt var det i allafall!
Idag var näst sista träffen med samtalsgruppen... känns sorgligt att det snart tar slut. Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta hålla kontakten och även träffas någon gång då och då.
I morgon är det innebandymatcher, sonen ska döma ishockey och sedan ska maken och jag på en efterlängtad hotellövernattning. Äntligen! Det är 3 år sedan vi gjorde något själva utan barnen. Vi ska fixa med julklappar och njuta av lugn och ro... innan det är hockeymatch på söndag eftermiddag. Barnens extrafarmor och extrafarfar ska ta hand om barnen. Flickorna kan behöva lite rolig sysselsättning med dem då de har det riktigt jobbigt i skolan nu. Deras klasskompisars (tvillingar) mamma har det jobbigt med sin cancer och flickorna har berättat att hon kommer att dö snart. Det är många tankar och funderingar hos tjejerna nu. Inte så konstigt... Deras lärare har hört av sig och vill att vi ska veta att hon har de 4 tjejerna under extra bevakning då det är en väldigt speciell situation i klassen. Usch och fy. Önskar att man kunde skydda barnen mot allt sådant här...
Jag har gjort ett par tappra försök att göra lite nytta med julklappsinköp, men det vill sig inte riktigt. Lite mer folk än vanligt och många syn- och hörselintryck gör att jag snabbt ger upp och åker hem istället. Surt.
Jag och flickorna har bakat lite julgodis. 3 olika kolasorter, fudge och Rocky Road. Smaskens! De är för små för att stå själva med ansvar för heta kastruller med kokande godismassa så jag har övervakat, rört, hällt upp och skurit bitar. De har dock klippt plastfolie och slagit in alla kolor... Det har blivit några stycken. Har aldrig varit så här tidig med julgodiset, men det har blivit så i år. Måste dela upp det för min egen skull.
Kroppsligt så har vågen äntligen gett lite minus! Jag började veckan med otroligt ont i fötter och händer - kanske är det rester av cellgifterna, eller så är det biverkning av Herceptinet som jag fick för en vecka sedan. Vet inte vilket... Det har hållit i sig hela veckan.
lördag 4 december 2010
Efterlängtad sovmorgon
Äntligen har jag fått sova ut. 09:50 vaknade jag av mig själv i dag, nästan yr av att ha sovit som en klubbad sedan småtimmarna. Vår nattgäst kom på att hon ville hem och hämtades mitt i natten av sina föräldrar... så kan det gå när man är 10 år och magknipet blir för mycket.
Veckan har innehållit mycket aktivitet och jag har fått ge avkall på eftermiddagstuppluren nästan alla dagar. Så skönt att få sova ut och vakna utvilad.
Lördagen har ändå varit väldigt intensiv. Långpromenad med lillasyster - dryga timmen - i det vackra vintervädret. Fantastiskt skönt att orka länge och i ganska bra tempo. Känns skönt att det inte var en engångsföreteelse att jag orkar bättre.
Hem för att fixa lunch och sedan skjutsa barn till hockeyplan och idrottshall för Innebandy. En skön seger senare - och varsitt mål av tjejerna - var det nästa aktivitet... Baka 2 långpannekakor till söndagen. Puh. 15:30 hämta sonen från hockeyplan och sedan hem igen för att ta ut kaka, stoppa in nästa och göra glasyr... Snälla lillasyster bjöd oss på middag och när kakorna var klara så åkte vi till middagen. När jag suttit och halvlegat en stund hos dem så var kroppen i olag. Ont i ben och fötter. Vaggade igång kroppen och sedan gick det bra. Efter maten samma visa. Blä! Typiskt att man ska svälla i händer, ben och fötter när man varit upprätt och arbetat med kroppen i flera timmar. Önskar att detta elände tar slut.
Vi åkte hem och mötte upp maken som varit borta heeeeela dagen. På hockey för ledare - inklusive Skellefteå AIK mot Solna AIK och lite öl. Nöjd kille :)
Nu är jag liiiite trött - eller rättare sagt jättetrött - i kroppen och knoppen. Att rodda en heldag med en massa idrott, bakning och skjutsande tar på.
Morgondagen bjuder på 4 Handbollsmatcher och Hockeymatch. Så är även söndagen räddad :)
Fredagens samtalsgrupp var bra - vi blir mer och mer pratiga :) Jag fick hjälp av sjuksköterskan att få kontroll över brännskadorna. Fick cortison och en bättre silikonhäfta att sätta under armen så att inte bh-bandet skaver i onödan. Nu ska jag smörja morgon och kväll och håller tummarna för att jag fixar till det utan sårighet.
Kära bröstsystern som skulle få besked om sin mammografi och biopsi har lämnat ett fantastiskt besked - det var ärrvävnad!!!! Hurra! Falsklarm och tack och lov att de ändå kollat upp och tagit det hela på allvar. Vilken lättnad! Firat med tårta med henne. Underbart besked.
Jag har också fått två Awards, den ena fick jag för ett tag sedan, men har inte orkat ta tag i. Idag fick jag en till - av en bröstsyster. Måste ta mig i kragen och ordna med dem... Det kommer :)
Veckan har innehållit mycket aktivitet och jag har fått ge avkall på eftermiddagstuppluren nästan alla dagar. Så skönt att få sova ut och vakna utvilad.
Lördagen har ändå varit väldigt intensiv. Långpromenad med lillasyster - dryga timmen - i det vackra vintervädret. Fantastiskt skönt att orka länge och i ganska bra tempo. Känns skönt att det inte var en engångsföreteelse att jag orkar bättre.
Hem för att fixa lunch och sedan skjutsa barn till hockeyplan och idrottshall för Innebandy. En skön seger senare - och varsitt mål av tjejerna - var det nästa aktivitet... Baka 2 långpannekakor till söndagen. Puh. 15:30 hämta sonen från hockeyplan och sedan hem igen för att ta ut kaka, stoppa in nästa och göra glasyr... Snälla lillasyster bjöd oss på middag och när kakorna var klara så åkte vi till middagen. När jag suttit och halvlegat en stund hos dem så var kroppen i olag. Ont i ben och fötter. Vaggade igång kroppen och sedan gick det bra. Efter maten samma visa. Blä! Typiskt att man ska svälla i händer, ben och fötter när man varit upprätt och arbetat med kroppen i flera timmar. Önskar att detta elände tar slut.
Vi åkte hem och mötte upp maken som varit borta heeeeela dagen. På hockey för ledare - inklusive Skellefteå AIK mot Solna AIK och lite öl. Nöjd kille :)
Nu är jag liiiite trött - eller rättare sagt jättetrött - i kroppen och knoppen. Att rodda en heldag med en massa idrott, bakning och skjutsande tar på.
Morgondagen bjuder på 4 Handbollsmatcher och Hockeymatch. Så är även söndagen räddad :)
Fredagens samtalsgrupp var bra - vi blir mer och mer pratiga :) Jag fick hjälp av sjuksköterskan att få kontroll över brännskadorna. Fick cortison och en bättre silikonhäfta att sätta under armen så att inte bh-bandet skaver i onödan. Nu ska jag smörja morgon och kväll och håller tummarna för att jag fixar till det utan sårighet.
Kära bröstsystern som skulle få besked om sin mammografi och biopsi har lämnat ett fantastiskt besked - det var ärrvävnad!!!! Hurra! Falsklarm och tack och lov att de ändå kollat upp och tagit det hela på allvar. Vilken lättnad! Firat med tårta med henne. Underbart besked.
Jag har också fått två Awards, den ena fick jag för ett tag sedan, men har inte orkat ta tag i. Idag fick jag en till - av en bröstsyster. Måste ta mig i kragen och ordna med dem... Det kommer :)
torsdag 2 december 2010
Vilken torsdag
Åh, nu är jag megatrött i både kropp och knopp. Vilken dag...
Började på jobbet redan 08, för att för första gången vara med på ledningsgruppen. Tufft trots att jag inte gjorde annat än att lyssna i 2½ timme. Tror jag missade en del, trots att jag lyssnade allt jag kunde...
Hämtades av maken kl 10:30, efter fullgjort arbetspass, för att åka på Nus och läkarbesök kl 11. Så långt funkade det bra. Sedan dags att få tiden för Herceptinet... Kl 14!!!!!!!!!!!!!! Nää. Vilken megaväntan :(
Bara att acceptera och försöka hitta sysselsättning i 2½ timme. Som tur är var maken i närheten och vi följdes på lunch. Nästan 1 timme gick bort. Sedan köpte jag en tidning och satte mig för att vänta, vänta, vänta. Hade inte ork att gå på affärer på stan efter morgonens möte så det blev att sitta istället. Så var de försenade från apoteket så när jag inte blivit hämtad av personalen 14:15 så gick jag in i behandlingsrummet för att höra om de glömt mig. Fick en stol och DÅ kom Herceptinet. Tack och lov kunde de snabba upp droppet eftersom jag inte reagerat på de 4 första behandlingarna. En dryg timme senare kunde jag gå ut därifrån. Alltför pratglada människor i rummet gjorde att jag inte kunde somna fast det brände under ögonlocken. Bara att gilla läget. Tack och lov för mamma som med kort varsel ställde upp med middag. Trött och svullen efter hela långa dagen i upprätt ställning har jag nu intagit soffläge.
Pratade länge med läkaren som också förlängde min sjukskrivning på 75% ända fram till 31/3. Då har jag utrymme att själv öka i arbetstid när jag känner att jag orkar - även om jag måste erkänna att just nu är det fullt tillräckligt och jag blir trött. Känns overkligt att vara sjukskriven så länge till, men hon vill inte att jag stressar upp med för tidig ökning av arbetstid.
Nu är jag inne i en sämre period med händer och fötter igen. Tråkigt. Det är svårt att skriva när det värker i fingertopparna av beröringen från tangenterna. Ont i fötterna när jag gått och stått. Det sväller också i fingrar och ben. Armen känns inte heller så bra. Tung och kompakt. Hoppas det blir bättre snart igen. Läkaren tittade på hur jag såg ut efter strålningen och hon bad mig hålla uppsikt över där jag är värst drabbad. Hon tyckte det var läge för att hålla koll... Ajdå, hoppas hon har fel och att jag lyckas stävja det hela med min Aloe Vera gel och Propolis-salva. Hon berättade också att man kan få genomslag på ryggen från strålningen, en del kan få en röd "ruta" även. Hoppas inte det händer mig, men det kan vara bra att ha hört det så man inte blir orolig.
Mamma norpade med sig min nya klänning härom dagen, för att hjälpa mig att stryka den. Så fantastiskt bussigt. Med värken i fingrarna lär jag ha varit på riktigt uruselt humör innan jag varit klar. Den var tydligen inte särskilt lättstruken...
I morgon väntar samtalsgruppen igen och sedan är det helg igen - med matcher fredag kväll, lördag och söndag. Underbart!
Började på jobbet redan 08, för att för första gången vara med på ledningsgruppen. Tufft trots att jag inte gjorde annat än att lyssna i 2½ timme. Tror jag missade en del, trots att jag lyssnade allt jag kunde...
Hämtades av maken kl 10:30, efter fullgjort arbetspass, för att åka på Nus och läkarbesök kl 11. Så långt funkade det bra. Sedan dags att få tiden för Herceptinet... Kl 14!!!!!!!!!!!!!! Nää. Vilken megaväntan :(
Bara att acceptera och försöka hitta sysselsättning i 2½ timme. Som tur är var maken i närheten och vi följdes på lunch. Nästan 1 timme gick bort. Sedan köpte jag en tidning och satte mig för att vänta, vänta, vänta. Hade inte ork att gå på affärer på stan efter morgonens möte så det blev att sitta istället. Så var de försenade från apoteket så när jag inte blivit hämtad av personalen 14:15 så gick jag in i behandlingsrummet för att höra om de glömt mig. Fick en stol och DÅ kom Herceptinet. Tack och lov kunde de snabba upp droppet eftersom jag inte reagerat på de 4 första behandlingarna. En dryg timme senare kunde jag gå ut därifrån. Alltför pratglada människor i rummet gjorde att jag inte kunde somna fast det brände under ögonlocken. Bara att gilla läget. Tack och lov för mamma som med kort varsel ställde upp med middag. Trött och svullen efter hela långa dagen i upprätt ställning har jag nu intagit soffläge.
Pratade länge med läkaren som också förlängde min sjukskrivning på 75% ända fram till 31/3. Då har jag utrymme att själv öka i arbetstid när jag känner att jag orkar - även om jag måste erkänna att just nu är det fullt tillräckligt och jag blir trött. Känns overkligt att vara sjukskriven så länge till, men hon vill inte att jag stressar upp med för tidig ökning av arbetstid.
Nu är jag inne i en sämre period med händer och fötter igen. Tråkigt. Det är svårt att skriva när det värker i fingertopparna av beröringen från tangenterna. Ont i fötterna när jag gått och stått. Det sväller också i fingrar och ben. Armen känns inte heller så bra. Tung och kompakt. Hoppas det blir bättre snart igen. Läkaren tittade på hur jag såg ut efter strålningen och hon bad mig hålla uppsikt över där jag är värst drabbad. Hon tyckte det var läge för att hålla koll... Ajdå, hoppas hon har fel och att jag lyckas stävja det hela med min Aloe Vera gel och Propolis-salva. Hon berättade också att man kan få genomslag på ryggen från strålningen, en del kan få en röd "ruta" även. Hoppas inte det händer mig, men det kan vara bra att ha hört det så man inte blir orolig.
Mamma norpade med sig min nya klänning härom dagen, för att hjälpa mig att stryka den. Så fantastiskt bussigt. Med värken i fingrarna lär jag ha varit på riktigt uruselt humör innan jag varit klar. Den var tydligen inte särskilt lättstruken...
I morgon väntar samtalsgruppen igen och sedan är det helg igen - med matcher fredag kväll, lördag och söndag. Underbart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)