Brrrr...

Nu verkar det som att första snön ska falla över Västerbottens kustland i natt och i morgon. I alla fall om man får tro VK och SMHI. Brrr. Det har varit kalla nätter och mornar i flera dagar, -3 i morse när barnen skulle iväg till skolan.

http://www.vk.se/Article.jsp?article=385369

Jag som tänkte ta bilen och handla vinterjackor med tjejerna i morgon när de kommer hem efter skolan, känner att jag skulle orka med den utflykten. Bilen har fortfarande sommardäcken på... Det går ju inte om man får tro prognosen om 5 cm snö... Det är verkligen hög tid för stackars barnen att få på sig varma jackor. De klär sig nu i flecetröjor och höstjackorna. Får höra med maken hur jag ska göra när han och sonen kommer hem från hockeyträningen.

Jag har varit lika duktig som de två tidigare dagarna denna vecka. 30 minuters promenad till mamma. Mamma tyckte till och med att jag såg mindre slut ut idag när jag kom in genom dörren, även om jag själv tyckte att det var lika jobbigt som igår. Barnens kusiner var där och lille 2½-åringen blev såååå glad när jag kom in genom dörren. Vad glad man blir! Han vrålade rakt ut :))
Efter middagen så kom han på att han ville mysa med mig och kröp upp i mitt knä. Jag fick så många goa kramar av lillkillen så man blir aldeles varm. Han har nog längtat efter mosters kramar som han inte fått på ett tag... Härligt!

Kan också avslöja att jag sover nu. Maken ringde 11:30 idag.... och väckte mig. I går väckte han mig 10 vilket nog var bättre... Får se när jag somnar ikväll. Men det är skönt att få sova. Nackdelen idag var att sonen hade studiedag och inte vaknade när tjejerna och jag steg upp. Jag somnade om vid 8 och sov som sagt skönt ett bra tag... Maken hade skickat sms till sonen vid 9, vilket sonen svarat på men sedan somnat om :)
Vi åt frunch kan man lugnt säga.

Ögonen rinner och rinner. Precis som de gjort tidigare. Hoppas det avtar till veckan - som förut. Trist när man känner sig lite piggare och vill försöka sminka sig lite mindre sjuk.
Fingrarna och naglarna är fortfarande ömma, kan t ex inte öppna en mjölkförpackning. Oljar och fixar med naglarna - det finns en oroväckande mörkröd rand på samtliga naglar. Den är dock inte mer än ett par millimeter bred och har inte blivit mer. Än. Tror jag ska försöka mig på att måla dem ikväll.
Jag skulle behöva göra ett fotbad och klippa tånaglarna men så länge fingrarna beter sig så här så går det inte. Kan inte klippa hårda tånaglar... Fötterna är torra som fnöske och skulle behöva badas och filas och smörjas. Det får bli när det blir, så länge inte tånaglarna blir så långa att jag måste byta upp skostorleken :)
Håret funderar jag lite på, ska jag raka en sista gång och sedan låta det växa fritt eller kommer ännu en omgång håravfall? Det finns lite stubb och kala fläckar, frågan är om det blir fler kala fläckar de närmaste dagarna? Nu är det 15 dagar sedan sista behandlingen, det borde bli håravfall innan helgen i så fall.

30 minuter...

... tog dagens promenad. Fick ena dottern som sällskap när jag lät bilen stå och istället promenerade till mamma och middagen. Den promenaden brukar ta kanske max 20 minuter om man inte motionspromenerar, då tar det nog inte mer än 15.

Rätt läskigt att gå i nedförsbackarna från vårt villakvarter. Darrade i benen. Sedan lätt uppförslut en bit som fick andhämtningen att öka rejält. Vääääldigt långsamma steg för att ladda för den lilla men väldigt tvära uppförsbacken som återstod. Hej och hå, i väldigt sakta mak gick jag uppför backen... men det gick. Dottern skojade till det och började putta på mig, hahahaha

Mamma hann nästan ut med bilen eftersom hon visste att jag skulle gå hemifrån kl 16... Fast då stod vi i dörren. Dottern tyckte att det gick sakta :)

Matservice

Vad gjorde jag utan min mamma? Under de veckor jag har varit knäckt av Taxoterebehandlingar och biverkningar har hon stått för middagarna. Att få äta mammas mat är en fröjd. Vällagad och variationsrik mat som barnen älskar :)

Vissa dagar har vi ätit hela familjen, andra dagar jag och barnen - när maken varit på sina jobbresor. Vissa dagar har jag kört bil själv, andra dagar har maken kört eller så har mamma hämtat mig beroende på hur dagsformen varit.

Så har tjejerna gått till mormor efter skolan många dagar, för mellanmål och läxläsning med kusiner. Väldigt skön avlastning.

Jag vet faktiskt inte hur jag hade fixat det utan denna hjälp.

Aktivering startad!

Jag har idag infriat mitt löfte till mig själv om att börja med promenader! Vad duktig jag är :)
Som bonus fick jag promenadsällskap och kaffe med dopp. Underbara Karin ringde för att höra om jag ville ha kaffesällskap och när hon skulle ut med sina hundar så passade jag på att följa. Hon fick dock inte gå i sin vanliga takt, jag kunde inte riktigt hänga med så hon fick anpassa sig efter mig. Men det gick hur bra som helst. Vi gick i ungefär 30 minuter. I stövlar. På åkermark. Finfin träning för mina tunga ben :)
Flåsande och flämtande tog jag mig runt och det är så tillfredsställande att jag orkade hela vägen! Efteråt smakade det gott med fika.
Som avslutning på en väldigt bra dag så kom lillasyster förbi en stund på kvällskvisten. Härligt att få en the-kompis och uppdatering på senaste dagarnas händelser!
Jag kommer förhoppningsvis att sova väldigt gott i natt.

Igår eftermiddag åkte jag för att se sonen spela hockeymatch. Det var seriepremiär och han vill alltid att jag ska se på honom... Klart jag måste ge det ett försök tänkte jag och åkte dit. Dryga 2 timmar i en ishall utan sittplatser... Jag smitade ut för att sitta i varje periodpaus och det var sååå skönt. Kan meddela att jag sovit, ända till 10 i förmiddags. Helt utslagen - märkte ingenting av familjens stök innan de drog iväg på morgonen :) Att så liten ansträngning gör mig så trött...

Nu har jag sovit gott tre nätter och förmiddagar i rad. Så härligt skönt. Det gör ju en hel del för humöret också... till omgivningens glädje. Nu är det bara att fortsätta ladda batterierna och promenera även i fortsättningen. Ser fram emot att gå en runda även i morgon.

Kroppsligt så är benen blytunga och fingrarna är fortfarande domnade, armen är tung - fast nu vet jag att det är av cellgifterna och kommer att bli bättre. För övrigt känns det riktigt bra!

Upp och ner

Det går verkligen upp och ner... natten till fredag var inte bra. Somnade inte förrän 04. Vaknade 05, sov vidare till 07. Pirr i benen, blytunga ben, fingrarna ömma, kroppen öm... Ingen sömn på hela dagen. Trött, trött, trött. Ingen bra dag alls. Mycket tankar.
På eftermiddagen ringde en kollega. Så otroligt härligt att prata med henne! Längtar efter att få träffa kollegorna varje dag.

Natten till idag var bra. Somnade vid 01, sov till 07, var vaken till 08:30 och sov vidare till 10. Mycket skönt. Det är en jättefin höstdag och familjen har varit ute och höststädat gården. Själv fick jag avundsjukt titta ut genom fönstret... Orkar inte alls... Har vilat i soffan istället.

Börjar smida planer för min självrehabilitering... Om jag håller mig frisk från och med måndag ska jag försöka promenera varje dag. Nu behöver jag ju inte spara energi för nästa dipp. Små, små steg i rätt riktning. Benen är ju så tunga och jag rör mig som en sengångare men en långsam promenad en liten bit ser jag verkligen fram emot. Motion ser jag fram emot.
Cortisonsvullna flodhästen vill påbörja sin förvandling tillbaka till sig själv!
De sista 5 veckorna har varit tunga. Nu är det bara en vecka kvar innan sista cellgiftscykeln är gjord och det känns jättebra. Nu ska jag återta makten över mig själv!

Fint initiativ!!!

http://vk.se/Article.jsp?article=383359

Vill tipsa om de tre driftiga kvinnor som gör en insats för att samla in pengar till Bröstcancerforskningen. Jag hoppas att de lyckas bra med sitt fantastiska initiativ!! Heja tjejer!!!

Ääääääntligen!

Till slut fick jag till det och har sovit en hel natt!!! YES! Smitade till sängen i samband med att killarna kom hem från träningen vid 22. Tog en insomningstablett och lyckades somna före maken!!! En lång natt. Sovit som klubbad till 06 och sedan tupplurat igen 7-8. Som balsam för hela mig. Jag har ingen aning om han snarkat, märkte inte när övriga steg upp. Kände inte ens makens hejdå-puss :(

Det är lite, lite bättre i fingrarna. Det går bättre att gå, tårna och fötterna är mindre ömma. Benen är fortfarande tunga, som bly. Det går framåt :)

Sista dagen med svampmedicin idag. Nu står bara en ensam burk kvar i köket. Magkatarrtabletterna ska jag äta en dryg vecka till. Sedan är det slut med piller.

Hela veckan har jag haft sällskap av en sjuk dotter. Halsfluss och penicillin... Inte så roligt för henne. Jag har inte varit en bra mamma till henne nu när hon varit sjuk. Hon har legat i soffan, jag i sängen eller i andra änden av soffan.
Tur ändå att hon är så pass stor att hon fixar mycket själv. Idag är hon också piggare, får nog gå i skolan imorgon. Hon har renbäddat sin säng alldeles själv och till och med startat tvättmaskinen med de smutsiga sängkläderna. Fixar och donar i sitt rum. Torsdag är städdag... Så hon gör en riktig genomgång av sitt rum, nu när hon har en hel dag på sig (istället för som vanligt städ mellan skola och middag och därefter träning). Det är magiskt :)