fredag 28 september 2012

Sjukhusnatt och behandling - men ingen biopsi

Sjukhusnatt och ÄNTLIGEN BEHANDLING blev det till slut av allt. Röntgenmaskinen ville fortfarande inte samarbeta.
Just som jag och mamma var i färd med att åka ringde de och sa att vi kunde ta det lugnt och inte behövde infinna oss förrän 12:30. Skönt, då fick vi äta lunch hemma - mycket godare om man säger så :)

Fick vänta hela långa dagen - till kl 17 innan de kläckte ur sig att jag skulle bli tvungen att sova kvar. Det skulle inte bli någon biopsi, men däremot behandling. Mamma som tålmodigt väntat åkte hem och så ringde jag maken för att få lite toaletartiklar och kläder.

De satte igång 17:30 med Herceptinet på "nybörjarfart" 1½ timme pga högre dos och att det varit ett längre intervall. Kolla puls varje 15 minuter, som det var från allra första början. Vila med koksalt 1 timme, sedan premedicinering med illamåendespruta, cortisonspruta och Tavegyl. Kanske var det något mer också men det minns jag inte. Sedan dags för Taxolen. Så ville jag ju ha mina vanliga mediciner också så det fick jag innan 21. Minns inte så mycket mer för då sov jag. I morse vid 7 kom de med ytterligare dropp - Zometa (skelettstärkande). Sov bort mycket av den tiden också. Jag vaknade vid 3 och gick på toa och borstade tänderna men slocknade igen efteråt. Vid 10 vaknade jag, då trodde jag att jag sovit klart... Fick in lite frukost och kröp under täcket igen.

Mitt enda fokus var sedan - punktionen... Jo, det verkade hoppfullt. 1 person före och så skulle nog det bli min tur runt 14. NÄÄÄÄÄ då. Det dök upp något akut så jag fick faktiskt åka hem.

Ska tillbaka på söndag kväll och lämna prover och då bestämdes att jag sover kvar. Kvällstrött och morgontrött - då är jag hellre på plats. Så nu får vi hoppas att det blir av så att all info dr Nisse behöver kommer fram för bästa möjliga fortsatta behandling.

Fick med mig en uterollator hem också. Då kanske jag vågar gå ut utan att vara rädd för mina darriga ben. Värt ett försök i allafall. Förhoppningsvis lite trygghet att gå utan rädsla för att ramla hela tiden. Hoppas på att slippa använda den alltför länge.

7 kommentarer:

  1. Men att det ska vara så himla svårt att få den där punktionen gjord. Det är väl inte bara du (och jag) som blir otåliga. Dr Nisse måste väl också tycka detta är lite jobbigt (för han har säkert dig i sina tankar liksom jag). Den där uterollatorn kan ju vara bra att ha temporärt du vet, den hystar du sedan när du är på banan igen. Själv skulle jag också behöva en, har helt plötsligt fått ett knä som spökar - men jag tror att i min ålder är det ett starkare motstånd - blir den min kompis nu blir den nog det för resten av livet :). Kvällskaffe och sedan godnatt. Sov gott och ta hand om dig under helgen...tills vi hörs igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Elisabeth! Dr Nisse är mannen med järnkoll så han är nog lika frustrerad som jag. Så glad att jag fått göra behandlingen till slut, jag behöver den ju! Rollatorn testad, funkar riktigt bra. Bara tvillingarna som tycker det är lite jobbigt - men de ser ju att det går bättre och då tror jag att de lugnar ner sig. När de ser att mamma går bättre. Tack fina uppmuntrande vän!!!! Kram Malin

      Radera
  2. Skönt att det blev behandling och att du kunde sova trots det! Du är så duktig, en riktig hjältinna! Bra med rullatorn så du kan gå ut och känna dej säker!
    Tusen kramar från oss! Alla hälsa!
    Birgitta o Ulf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, äntligen :)
      Sova har blivit mitt nya....
      Kramar och hälsa - hoppas ni har det supermysigt!!!! Kram Malin

      Radera
  3. Söndag kväll och jag förmodar att du är på sjukhuset. Håller tummarna för att allt går bra i morgon - det gör det säkert. Hoppas du får sova gott och får en lugn och stärkande natt. Jag kommer säkert att tänka på dig från och till på jobbet i morgon - det är lite märkligt som jag har förklarat för dig tidigare, det här att du poppar upp lite då och då i mina tankar, i alla möjliga sammanhang - när jag är och handlar, har vänner här, sitter på toa (hmm hmm), bakar, tittar på TV :). Kram och snart godnatt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elisabeth, det är så härligt med dina kommentarer - de ger mig så mycket <3

      Radera
  4. Hejsan! Har precis hittat till din blogg. Du skriver så levande och gripande.
    Håller tummarna för ditt tillfrisknande<3 Finns ju liksom inget annat alternativ.
    Kram Catrin

    SvaraRadera