fredag 15 februari 2013

Redan 15:e februari

Det har varit och är en tuff period nu. Jag har varit inlagd på sjukhuset. Fått proppar på lungorna. Nu kommer Avancerad HemSjukvård - AHS - och ger en spruta varje dag. Jag är tacksam att de finns för jag vågar inte sticka mig själv. Minst 6 månader - jag ska samla krafter så att jag klarar den här utmaningen också.

Nu önskar jag mig krafter tillbaka. Att nya cellgifterna i tablettform gör susen. Jag vill inte ge upp än - vill vara kvar med min man och våra 3 fantastiska barn. Det känns så orättvist det här. Det suger. När man precis hämtat sig från första käftsmällen så kom nästa. Varför just jag? Jag klarade ju detta en gång, varför kom det tillbaka? Jag vill vara kvar! Jag vill se mina barn växa upp och bli vuxna! Jag vill bli gammal med min man - ska det vara en omöjlig begäran?


22 kommentarer:

  1. Hoppas innerligt att du mår bättre snart!
    Förstår att det är en tuff kamp för dig och din familj.
    Cancer är en förfärlig sjukdom och den söndrar så-ingen ska behöva gå igenom ditt lidande!

    Massor av styrka och kraft till er alla.......

    SvaraRadera
  2. Hoppas att det går på rätt håll nu.Jag blev orolig när du inte bloggade på så länge. En stor kram från Monica.

    SvaraRadera
  3. Åh fina du !! Jag-som du inte känner - har varit så orolig ! Du är stark du har en underbar familj och du har en stark vilja - det måste gå bra !!Kämpa vidare-ge inte upp - det kan lyckas!!!

    SvaraRadera
  4. Jag lider med dig att det är jobbigt, jag skickar styrka och kärlek och hoppas du får många fina år med din familj...
    Kram Lisbet

    SvaraRadera
  5. Du kommer att klara det här. All styrka till dig.

    SvaraRadera
  6. Hej Malin!
    Så jobbigt du har det :-(
    Önskar dig alla krafter tillbaka.
    Styrkekram Catrin

    SvaraRadera
  7. Jag håller tummar och tår, samt skickar massor med styrka och kraft till dig.
    Har svårt att föreställa mig den ångest som du nog känner nu. Har själv bara nuddat vid den, samtidigt som det finns i bakhuvudet att detta även kan drabbas mig. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får all hjälp och stöd och självklart vill jag att hela cancerskiten drar åt h-vete. Önskar dig bot och bättring,
    Massor med styrkekramar..
    Annika

    SvaraRadera
  8. Fy..... vad livet kan vara orättvist! Man blir ledsen. Kärlek till dig. /Måna

    SvaraRadera
  9. Kära Malin! Önskar av hela mitt hjärta att du ska få hämta igen krafterna så du orkar njuta av din familj och av annat som betyder något för dig. Kram

    SvaraRadera
  10. Klart du ska fixa det här!Du är en kämpe! Kämpa på kramar från Själevad!

    SvaraRadera
  11. Har inga ord för hur orättvist det är. <3 <3 <3

    SvaraRadera
  12. Oooohh vad glad jag blir att höra ifrån dig. Har varit orolig.
    Hoppas verkligen att du samlar kraft och kan fortsätta vilket jag är övertygad om att du kan.
    Slösa inte energi på att undra varför eller hur .Det finns ingen rättvisa eller turordning. iställetdin energi till att bekämpa eländet. Jag är övertygad om att du lyckas!
    Sagt av en som också fått tillbaka möget.

    SvaraRadera
  13. Hej, jag har undrat hur det är med dig, misstänkte att du var riktigt dålig.Vilket helsicke med proppar tillika. Som om det inte räckte till med allt det andra skiten! Ja det är orättvist, verkligen! Så klart att du vill få vara med din familj! Vet inte vad jag ska säga, men jag förbannar cancern ska du veta. Skönt iaf. att hemsjukvården kommer till dig så du slipper åka själv.Ja det är bara att hoppas på att medicinerigen har riktigt bra effekt.Vi får hoppas på det, kram Kerstin.

    SvaraRadera
  14. Förstår att du haft en riktigt tuff tid Malin o trots att jag ej känner dig, nyligen börjat följa din blogg har du ofta varit i mina tankar den senaste tiden. Trots mörker så kämpar du och du har så mycket att kämpa för precis som du skriver. Håller tummarna för din behandling och för kraften. Kram från Anna

    SvaraRadera
  15. Hej!
    Jag har följt din blogg till och från, jag blev själv sjuk samtidigt med dig år 2010. Din blogg var då ett stort stöd för mig, att kunna läsa om någon annan som kämpade precis som jag med biverkningar, rädslor, barn mm. Tack!!
    Jag har nog aldrig skrivit och kommenterat men vill göra det nu när jag läser din förtvivlan. Jag kan inte fullt ut förstå det du går igenom nu men vill bara skicka dig goda tankar, styrka och kraft så här via nätet. Hoppas du hittar din kämparglöd igen!!
    Kram Boel

    SvaraRadera
  16. Hej blev först glad när jag såg att du skrivit ett nytt inlägg, men när jag läst blev jag så ledsen för din/er skull. Hoppas att du hittar kraften.
    Många varma kramar Petra

    SvaraRadera
  17. Vad skönt att höra från dig igen, jag önskar verkligen att det går åt rätt håll nu. Du är en riktig kämpe. Många kramar / Monica

    SvaraRadera
  18. Din begäran att få se barnen växa upp är helt förståelig! Vad får du för behandling nu? Jag önskar dig alla krafter jag bara kan! Kram cilla

    SvaraRadera
  19. Hej!
    Vad trist för dig att ha varit inlagd på sjukhus. Jag tycker din begäran är högst rimlig och jag hoppas verkligen att det får bli just så.
    Jag läste kommentarerna till ditt förra inlägg och insåg att det var många som var oroliga för dig under din frånvaro från bloggen inklusive jag. Jag vill bara säga att du ska inte känna någon press att uppdatera din blogg. Du ska bara tänka på dig själv och din familj. Vill du blogga så gör det men känn absolut ingen press. Jag blev dock väldigt glad idag när du hade uppdaterat din blogg!!
    Många kramar från Eva (Halmstad)

    SvaraRadera
  20. Söta, rara du! Jag har följt din blogg ett tag. Läser, gläds, läser, lider... Önskar så att det fanns något förnuftigt att säga, men nej. Det är bara för jävligt. Bedrövligt. Sorgligt. Önskar att jag kunde skicka något annat än tankar, kramar...

    SvaraRadera