måndag 18 februari 2013

Måndag 18/2 - 2013

Det känns bra att orka skriva idag. Tillvaron känns inte rättvis. Jag har gråtit en hel del. Vill inte lämna min fina familj. Jag vill vara kvar och se barnen växa upp. Vill åldras med min man. Det känns så orättvist att skitsjukdomen kom tillbaks, just när jag kommit in i jobbet igen - det var så roligt! Jag kände sådan energi att jobba igen. Så får jag denna käftsmäll. Det känns inte rättvist. Jag vill slåss för att vinna igen, jag vill inte lämna min fina familj, pojken som ska börja gymnasiet till hösten, flickorna i 7:an. Min fina man. Jag vill inte lämna dem. Inte än. Jag vill ge barnen det jag kan ge dem, få ge dem det jag kan så att de kan lyckas och bli framgångsrika med det de väljer. Jag vill bli gammal med min fina man. Jag hoppas att cellgiftet i tablettform fungerar. Att få ge skitsjukdomen en riktig match och vinna. Är livrädd. Konstant. Minnet sviktar och det är otäckt, när jag haft stenkoll på allt förut, jag blir så osäker på mig själv och det känns så förnedrande.

Vågar inte vara ensam längre, mamma och mina systrar kommer till mig olika dagar när maken jobbar. Det känns bättre då. Vet inte hur det skulle gå annars.

Jag vill verkligen inte det här. Jag vill fortsätta leva och vara lycklig med familjen, önskar så att det blir så. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Vi har så fina vänner, min systers svärmor har kommit med jättegod mat, jag tyckte jättemycket om den. Hennes man hjälper oss med installationen av ny värmepump, den gamla kraschade.  Vi har också fått hans hjälp med montering av ett nytt badrumsskåp som stått i garaget sedan i somras. Det blir toppenbra.
Makens faster kom med fikabröd och mat - jättegott. Jag vågar inte vara vid spisen längre. Får assistans av den som är hos mig för dagen. Det är rätt förnedrande att inte klara sig själv längre, att vara beroende av andra. Tjejernas kompisars mammor har varit toppen. De har hälsat på mig på sjukhuset och varit jättesnälla. Tacksam för att de finns i vårt liv!

Jag har tappat benstyrka och det suger, måste ha hjälp från soffan. Det går bra till och från sängen, den är högre, jag hoppas att jag kan ta mig upp från soffan själv igen.


20 kommentarer:

  1. Norrländska präriens gudinna!! Kramar i massor till dig du starka kvinna :))

    SvaraRadera
  2. Nej, det är sannerligen inte för mycket begärt! Hoppas nu att du ska få må bra där du är!
    Anna

    SvaraRadera
  3. Hej Malin!
    Jag hamnade på din blogg via någon annans och har verkligen blivit berörd. Förstår att du har det jättetufft just nu. Jag lever själv med spridd bröstcancer sedan augusti 2011. Nu har jag ju inte hunnit läsa hela din blogg så jag vet inte om du skrivit något om detta, men är din bc hormonkänslig? Trippelnegativ? För det har ju kommit ut nya mediciner mot dessa sorter, som ska vara effektiva. Även mot HER2-positiv bc finns ju en ny medicin som snart kommer ut på marknaden, T-DM1. Vet inte om du hört talas om den.
    Sen tänkte jag bara tipsa om att det finns något som heter närståendepenning ifall du inte känner till det.
    Ta hand om dig nu och så håller jag tummarna att de nya tabletterna hjälper dig.
    / Yvonne
    PS. Du behöver inte lägga ut denna som kommentar. Jag hade tänkt skriva till dig privat, men hittade inte någon mailadress.
    Om du känner för att "prata" med någon som är i en liknande situation så får du gärna maila mig på litenvonne@hotmail.com

    SvaraRadera
  4. Önskar verkligen at livet kommer tillbaka till dig. Tycker du är så stark och positiv.Massor av styrkekramar. Vad skönt att du har så många nära och kära.

    SvaraRadera
  5. skickar en stor kram och hoppas att du kommer att känna dig bättre snart

    SvaraRadera
  6. Önskar av hela mitt hjärta att det blir som du önskar <3

    SvaraRadera
  7. Läser din blogg regelbundet men har aldrig kommenterat! Känner att jag vill göra det nu så att du vet att det även finns anonyma som tänker på dig och försöker skicka dig kraft och energi. Skönt att höra att du har nära och kära som stöttar dig i "real life"!
    Kämpa på!!!
    Fuck cancer!

    SvaraRadera
  8. Fina Malin <3 Hoppas verkligen och TROR på att du kommer att finnas kvar hos din familj och vänner och allt som du älskar. Idag kan man leva med denna hemska sjukdomen länge. Det är så trist och jag känner med dig. Men kom ihåg att TÄNKA POSITIVT även fast det är svårt.

    Vi lever med ständig oro och det tar på kropp och själ. Det är bra att du kan gråta och vädra och lätta på trycket. Men kom ihåg att glädjas åt det som är bra och positivt i ditt liv. Kom ihåg att andas djupt och tänka positivt.

    Jag hejar på dig allt vad jag kan för att du ska vinna kampen!
    Varmaste styrkekram! <3 Tali

    SvaraRadera
  9. Malin. Det är en oerhört tuff match du för. Det gör mig så ledsen att du ska behöva slå från ett så smärtsamt underläge och att krafterna inte finns. Det är inte konstigt att du dippar nu,det är inte konstigt att du är ledsen och förtvivlad, vem skulle inte vara det? Men försök att inte tappa hoppet, det är ett jättetufft krig och just nu är fienden ganska stark men dina trupper kommer igen. Vi måste tro det. Andra har kunnat fixa sådana här tuffa matcher, varför skulle inte du kunna det också? Jag tänker på dig - tänk om mina tankar kunde förmedla läkande kraft till dig. Skönt att läsa att du har ett så fint nätverk runt dig. Ja, Malin, det är orättvist det är är verkligen inte för mycket begärt att vindarna ska vända. Styrkekramar till dig från mig.

    SvaraRadera
  10. Så du/ni får kämpa...
    Hoppas allt vänder nu och du börjar må bättre.
    Det gamla uttrycket i nöden prövas vännen-kanske stämmer ganska bra?? En del blir ju rädda för sjukdom och problem men det kan också få oss att växa. Njut av att du har så många som vill hjälpa er-ta emot hjälpen och gör det du kan och orkar. Jag blev liggandes 6 veckor och utan att ha bråkdelen av dina problem så kunde jag knappast gå sen.... Så de få muskler jag hade innan de var totalt borta.... Nu har det gått en månad och faktiskt så har jag lyckats få både styrka och ork tillbaka.
    Hoppas att det blir så för dig också-att orken kommer och att kroppen mår bättre på alla sätt!! ( jag tjatar alltid om min bästis-hon har kronisk cancer i bla skelett och lungor-nu äter hon "bara" olika hormon och cellgiftspiller för cancern och peppar peppar-hon är piggare än på länge-så nästa vecka ska vi åka till Stockholm....aldrig kunde jag tro att hennes problem skulle kunna stanna till så och att hon skulle orka åka iväg till stan en heldag...)Massor av styrka till dig!

    SvaraRadera
  11. Hej Malin!
    Jag har läst din blog ett tag men aldrig lämnat någon kommentar tidigare. Du berör med din berättelse och jag är tacksam över att du vill dela med dig av dina upplevelser. Visst är livet orättvist, och ibland helt obegripligt grymt. Varma tankar till dig/
    Petra

    SvaraRadera
  12. Hej Malin, jag brukar läsa din blogg, men det är första gången jag skriver. Vill bara skicka dig styrkekramar mitt i allt elände du går igenom. Tänker hur du kämpar på trots alla motgångar du haft. Det är verkligen beundransvärt. Du är en stark och underbar kvinna, fru och mamma. Kramar från Anette

    SvaraRadera
  13. Sänder dig så mycket styrkekramar jag kan! Ge den jävla skitcancern en box på läppen - jag hejar på dig! <3 Marie i Lund

    SvaraRadera
  14. Jag finner inga ord, önskar jag kunde gjort något för dig... Kramar Lisbet

    SvaraRadera
  15. många styrkekramar!

    SvaraRadera
  16. Hej! Läser din blogg men har inte tidigare kommenterat. Ville egentligen bara säga att jag tänker på dig! Hoppas att allt kommer bli bättre och att det kommer ljusare tider. Styrkekramar till dig å din familj

    SvaraRadera
  17. Skickar massor med styrkekramar!!! <3
    /En trogen läsare

    SvaraRadera
  18. Verkar som du har många fina människor nära dej, det är nog viktigt att få ur sig all ångest, ilska och ledsamhet. Tänker mycket på dej och önskar du får många bra dagar, Styrkekramar... Carin

    SvaraRadera
  19. Hej Malin !
    Du finns i mina tankar ofta,ofta. Önskar så otroligt, innerligt, att du ska återfinna kraft, känna att dina mediciner verkligen gör nytta och jagar dom förhatliga cancercellerna all världens väg! Så klart att du ska finnas här med din man och dina barn!
    Jag vet, att du är en riktig kämpaprinsessa! Det vittnar hela din blogg om !
    Go for it, Go,Go,Go !!!
    Kramar i massor !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    Inger

    SvaraRadera