lördag 23 februari 2013

Lördag 23 februari

Jag har fått en rullstol som hjälpmedel nu. Då kan jag se matcherna och inte få ont i ryggen. Jag har suttit på rollatorn men det blir för jobbigt. Jag vill ju se dem så det blir nog bra, fast jag önskar det inte var så.

Jag har fått veta att jag inte kommer att klara det här och det suger. Jag vill vara kvar, men det kommer inte att bli så. Det säger dom. Jag var verkligen inställd på att kriga, men de säger att jag kommer att förlora kampen, jag vill inte det. Jag begär ju bara att få vara kvar med min fina familj och våra vänner. Det är jobbigt. Jag är livrädd. Varför jag? Jag vill inte det här. Jag vill vara kvar. Det kommer inte att bli så, och det känns så orättvist. Jag begär ju bara att bli gammal med min man och se barnen växa upp. Är det för mycket?

Jag vill inte vara en börda. Då måste min lampa släckas fort. När jag blir för dålig och inte "finns" mer än som en grönsak - släck!

Jag älskar min underbara familj, och jag vill att ni ska bli lyckliga!!! Finn lyckan, tro på er själva och låt ingen sätta sig på er!

17 kommentarer:

  1. Skönt med en "rulla" även om det känns hårt.....
    Vilka besked du fått-så sorgligt och så tungt...
    Svårt att sätta sig in i så tuffa besked men jag hoppas på att de har fel och att det vänder. Massor av styrkekramar till er alla!

    SvaraRadera
  2. Åh fina Malin!!
    Det gör ont att läsa det du skriver. Du peppade mig när jag fick lymfödemet och utan dej hade den där förhatliga strumpan varit ännu mer hatad.
    Försök att ta tillvara alla bra och fina stunder med familjen och dina nära. Jag hatar cancer!!
    Det behövs inga ord, skickar en STOR kram från Österlen / Carin

    SvaraRadera
  3. Det gör ont i mig att läsa ditt senaste inlägg. Har inga ord. Livet är så orättvist ibland. Önskar dig och din familj många varma tankar!

    SvaraRadera
  4. Styrkekramar! Du är fantastisk som delar med dig i den här vidriga situationen.

    SvaraRadera
  5. Kjære deg, så trist å høre. Livet er ikke lett å forstå seg på.Ikke vær redd, min søster døde av kreft for vel et år siden. Hun levde med kreft i nærmere 9 år. Vi har kontakt etter hun døde.Hun er med oss fra andre siden. Jeg savner henne veldig men en trøst at hun finnes likevel, og at vi en gang skal møtes igjen. Håper du får mange gode dager med din familie. Hilsen Randi fra Norge

    SvaraRadera
  6. Med dig som förebild kommer dina barn att komma så långt dom bara vill !!! Du har en styrka och kraft som få har! Lyckliga dina barn som fått uppleva och ärva den egenskapen! Styrka till dig fina du !!

    SvaraRadera
  7. Malin!
    Ge inte upp! Fortsätt att kriga!
    /Lotta (som också har spridd bröstcancer).

    SvaraRadera
  8. Så fruktansvärt! Tankar och kärlek till dig och din familj!

    SvaraRadera
  9. Tänker på dig vännen, många styrkekramar från susann

    SvaraRadera
  10. Men fy tusan, Malin.
    Det är inget besked man nånsin vill få.
    NEJ Det är inte för mycket begärt!

    Åh, Malin....kram fina du

    SvaraRadera
  11. Åhh, vad ledsen jag blir. Önskar verkligen det fanns något som kunde bota dig. Måste vara fruktansvärt att vara i en sån situation.
    Massor av kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  12. Jag blir så ledsen över vad du skriver, jag förstår att du är oerhört ledsen och rädd! Men dina nära kommer att vara med dig hela vägen och du kommer garanterat aldrig att bli en börda för någon. De man älskar bler aldrig en börda och man är bara så glad för varje dag man får tillsammans. Jag förstår att tanken varför just jag finns hos dig, kom alltid ihåg att inget du gjort har påverkat detta, det är den orättvisa slumpen. Ta vara på stunderna av lycka, de kommer att finnas där ännu! Kanske mer intensiva än någonsin. Mina tanker går till dig och familjen! Kramar cilla

    SvaraRadera
  13. Åh Malin, det här suger verkligen!Jag vet inte vad jag ska säga.Saknar ord, men kramar kan jag skicka i cybern!

    SvaraRadera
  14. Åh kära Malin, har följt din blogg sedan jag själv blev sjuk i år och har hoppats, önskat och velat så mycket att du ska vinna kampen, den som du har delat med dig med oss med sån känsla och öppenhet.
    Vill inte läsa att du har fått de här beskeden, vill inte tro på att livet måste vara så grymt och det är verkligen inte för mycket begärt att få se sina barn växa upp och bli gammal med sin familj.
    Är ledsen och arg för din skull och förstår att du är rädd och ledsen. Kan bara skicka kärlek och varma tankar samt en önskan att rädslan och oron ska bli mildare för dig och din familj och att under sker. Kram L

    SvaraRadera
  15. Åh fina fina Malin, tårarna faller på mina kinder, du och din familj finns i mina tankar hela tiden... Tusen kramar och en massa styrka för att du ska få finnas med din familj ett tag till och då inte som en grönsak....
    <3 Lisbet

    SvaraRadera
  16. Åh, Malin, jag blir helt bestört! Finns ingen rättvisa på jorden. Ja, inte för att jag önskar någon annan att bli så sjuk. Men en ung maka och mor,som behövs så väl, som vill leva och finnas till för de sina. Som redan kämpat sig igenom en svår kamp mot sjukdomen. Som verkligen borde stå som vinnare,som kämpar så otroligt tappert för att få finnas kvar.
    Jag tror, att under kan ske Det har hänt förr !!
    Snälla, släpp inte taget ! Vi alla här försöker bära dig genom prövningarna ! Vi ber om ett underbart mirakel !
    Kramar med massor av energi till dig, Malin !
    Inger

    SvaraRadera
  17. Malin, detta ville jag inte läsa. Jag blir så bestört. Att det gått så fort, att du får sådant besked. Vilka ord ska vi använda nu? Jag bara så innerligt hoppas att du inte behöver gå och vara livrädd, att du ska bli tröstad, få finna lite ro och att det inte ska riva och slita i dig på detta viset. Ledsen, klart du är ledsen, din familj, dina nära och kära, alla vi här ute, alla blir vi så fruktansvärt ledsna. Det är så förbannat orättvist. Tack Malin för att du skriver till oss och jag hoppas att du finner lite tröst i våra ord. Kramar och tankar.

    SvaraRadera