tisdag 31 augusti 2010

Trötta blodkärl

Det börjar vara jobbigt med alla dessa blodprover nu. Det kärl som stuckits i sedan första början börjar vara trött och glider undan och bråkar allmänt vid provtagningarna. Idag användes den finaste (och dyraste, hehe) nålen utan resultat och det gör sååå ont när det bänds och vrids på nålen för att få önskat resultat. Det slutade med att ett annat kärl lokaliserades och var väldigt samarbetsvilligt. Sköterskan tror att det är cellgifterna som påverkar att kärlen inte vill vara med riktigt.
Sådana här gånger önskar jag att även undersköterskor fick använda venporten. Så enkelt det skulle vara då...

Idag har jag shoppat lite, och mer shopping väntar med lillasyster ikväll. Det ska bli så trevligt. Sådan tillfredsställelse man känner när man hittar något litet. Jag behöver lite nya toppar så det ska bli riktigt kul. Hoppas jag hittar det jag söker.

Besöket på jobbet var lika trevligt som alltid. Mår så gott efteråt, även om jag är lite trött. Längtar tills jag orkar vara där mer.

måndag 30 augusti 2010

Måndag

Måndag och vardag igen. Jag somnade om i morse - och sov till 10 :) Var alldeles groggy när jag vaknade. Det var nog välbehövligt tror jag.
Helgen har varit bra. Lugn och skön. Jag mår mycket bättre nu, bara högerarmen som strular och smaklökarna som fortfarande är väck :(

I morgon har jag tänkt åka och luncha med kollegorna, passar bra när jag ska på lassa på förmiddagen. Ska bli trevligt. Mamma bjuder på middag i morgon också - älgköttsoppa. Mums! Passar bra med middagsassistans efter morgondagens aktiviteter.

Jag hoppas på en bra vecka nu, med mer energi och mer smak.

fredag 27 augusti 2010

Redan fredag

Efter en rätt stökig natt då jag tillslut fick somna vid 02-tiden har dagen hittills varit rätt bra. Make och barn lät mig sova vidare till 08:30 och sådant gör ju susen. Stökigheten berodde på flera saker. Snarkande make, astmahostande dotter och pirr/värk i höfter, knän och fötter.

Det var dags för andra blodprovstagningen idag, och jag hade fått besked om att det inte fanns möjlighet på min Vårdcentral då de saknade personal. Kändes angeläget att lämna provet då jag haft så dåliga värden. Jag började ringa Onkologmottagningen i morse... det gick inte alls. Slut på tider, försökte igen och igen och igen. Till slut var telefontiden över och jag var välkommen att ringa igen på måndag. Vad hjälper det när det var idag jag behövde komma dit. Inga dropin-tider finns på fredagar så jag var ju i behov av att prata med någon - känns inte så muntert att åka milen in till Sjukhuset för att bara vända hem igen... Drog en rövare och åkte till Vårdcentralen istället. Helt plötsligt hade de fått bemanning och helt plötsligt fanns det tid på en gång :) Så kan det gå, snabbt och enkelt.

På väg hem så hyrde jag två filmer. Det var hur länge sedan som helst. En riktig "tjejfilm" som jag sett i min ensamhet medan familjen varit på jobb och i skola. Riktigt bra. Änglavakt, en svensk film med Izabella Scorupco och Mikael Nyqvist. Den andra filmen får vi se ikväll maken och jag.

Det blir bättre och bättre med värken. Fingrarna fortfarande lätt domnade och sedan är det mest i benen det känns något nu. Den opererade sidan har gjort sig påmind ända sedan i lördags, det känns lite tungt i armen ibland och värker sporadiskt, så har det inte varit tidigare. Måste prata med doktorn om det vid nästa besök. Har förmodligen med cellgifterna att göra. Sedan måste jag definitivt få bättre smärtlindring när det blir som värst, det kan inte vara meningen att man ska "sova" i smärta.

Jag måste försöka få mer hjälp med munnen. Nu börjar blåsorna och såren läka, tungan ser mer normal ut men jag saknar i stort sett all smak nu. Har hittills ändå känt lite salt och lite sött. Nu smakar t ex jordgubbsyoghurt bara fil-surt, korv med bröd inklusive senap och ketchup smakar INGET. Kaffe smakar varmt, vatten smakar konstigt. Kan säga att det blir rätt jobbigt att äta utan att det smakar något. Får äckelkänslor. Har så sett fram emot helg och god mat men nu känns det bara gruvsamt.

Helgen kommer som vanligt att inramas av idrott, det är hockeyträningar, -match och fotbollsmatcher för sonen. Tjejerna är spellediga men kommer förmodligen att titta på sitt lag ändå. Själv får jag förstås ta det lugnt och fortsätta med försiktigheten. Hoppas på att jag till veckan kan åka och hälsa på mina kollegor någon dag. Skulle behöva det.

torsdag 26 augusti 2010

Höst

Det känns definitivt som att hösten är här nu. Det är kallt på dagarna och kallt på nätterna. Regnet droppar och vindarna kyler. Det är ganska mysigt när man får tända ljus och kura ihop sig i soffan.

Jag fryser om huvudet... Det är dags att skaffa varmare doningar till huvudet. Köpte en snygg mössa tidigare, sonen hjälpte mig att välja på vår shoppingtur, men den kommer inte att hålla mig tillräckligt varm. En reflektion är att mössor ofta är gjorda för folk med hår - det är håliga mössor, tunna mössor... Det blåser igenom på något sätt. När man inte har det där skyddande hårlagret som isolerar så blir det lite kyligt :)

Jag har inte använt peruken en enda gång, har inte känt för det. Den sitter så fint på sin ställning - och där tror jag den får sitta. Tänk att det som känts så viktigt och som läkare, sköterskor och andra varit så viktiga att se till att man har inte alls blev särskilt viktigt - inte för mig just nu i alla fall. Det är helt ok att vara skallepär!

En riktig favorit jag haft ända sedan jag tappade håret är en mössa från Me&i. Otroligt mjuk och skön, lagom varm... Den känns för kall nu när jag går ut, måste hitta riktiga vintermössor. Jag har hittat en höstnyhet från Me&i, som jag hoppas ska kunna ge mig samma trivsel som den rosa. Väntar med spänning på leveransen...

favvomössan: Kurbits mössa från Me&i (bild från Me&i)



förhoppningsvis ny favvomössa: Wallywheels cap från Me&i (bild från Me&i)

Känner mig lite bättre idag. Mycket skönt! Inte alls lika ont i kroppen idag och jag tror minsann att det börjar bli lite bättre i munnen också. Doktorn jag pratade med på tisdag kväll ökade dosen på svampmedicinen och jag tror faktiskt att det hjälper, bit för bit. Skönt. Det har inte varit lätt att äta när det svider i munnen så fort något hamnar på såren. Längtar efter att få äta med njutning! Snart så :)
Lite trist är det att måsta isolera sig. Inte åka och hälsa på någon, inte ta hem någon, inte gå på affären ens. Jag som är ett sällskapsdjur... Det är ju bara för några dagar, jag vet. För mitt bästa, det vet jag också. Jag ska inte utsätta mig för onödiga smittrisker när jag är så infektionskänslig och det är egentligen självklart. Men tråkigt! Det vänder ju nu - värdena bör gå uppåt dessa dagar som kommer och DÅ minsann... ska jag ha roligt!!!
TV:n är inget roligt sällskap, såporna är inte direkt upphetsande... Kanske dags att börja hyra lite filmer för att fördriva tiden?
Jag skulle egentligen till Kuratorn idag, men avbokade. Vill inte riskera att dra iväg någonstans och dra på mig något, sedan vet jag inte om jag skulle ha orkat köra dit och röra på mig så länge som det skulle krävas. Det blir ett nytt försök nästa vecka istället.

onsdag 25 augusti 2010

Fåfänga

Medan jag ligger här och inget annat kan göra kommer tankarna på fåfängan...

Vikten går stadigt uppåt. Tyvärr. Inget jag kan påverka heller just nu. Lite tråkigt känns det ändå när jag innan jag fick veta att jag var sjuk i Bröstcancer hade gått ner till en mer bekväm vikt. Hittills har det varit någonstans mellan 1 och 1½ kg upp på varje vägning inför behandling - mer lär det bli efter allt cortisonätande.
Läkaren berättade att innan man kom på doseringen med cortison så var det vanligt att kvinnor gick upp 30!! kg på Taxoterebehandlingarna. 30.... Då kanske jag inte ska klaga på om jag går upp 10 kg eller så...
Orkeslösheten har gjort att inte ens promenader har varit ett alternativ - det som egentligen är min lägstanivå av träning alltsedan operationen. Visst har jag gått, men inte sådana sköna entimmespromenader. Jag vågar inte, blir så andfådd och får hjärtklappning så lätt numera. Det har varit tillräckligt att gå en liten stund på stan, gå mellan fotbollsplaner under cuper, med en säkerhet i att det finns något att sitta på i närheten. Hoppas Neulastasprutan gör att jag får lite mer ork.
Hade en vecka i sommar när det var som varmast när kroppen samlade vätska - hela jag svällde som en ballong... Kändes obekvämt och såg inte så nice ut. Magen t ex svällde så det såg ut som att jag var gravid i 5-7:e månaden, fotknölarna syntes inte... Det har tack och lov inte upprepats och höstens temperaturer gör knappast att det händer igen :)

Ögonbryn och ögonfransar är även de i riskzonen när man får den typ av cellgifter som jag får. Man vet inte vilka som tappar dem eller vilka som får behålla dem... Jag är någonstans mittemellan just nu. När de långa fransarna ramlar av - vilket de ju alltid gör normalt också - så finns där korta, korta fransar kvar. De nya har inte alls växt i normal takt... Det börjar vara glest nu. Mascara är ett måste för att jag ska känna mig lite fräschare i alla fall. Ögonbrynen glesar ut mer och mer. Visst, det är få förunnat att slippa plocka ögonbrynen... men nu börjar det se för glest ut. Måste nog träna på att måla dem snyggt för att jämna ut luckorna...

Den 9:e september ska jag äntligen få gå en sminkkurs. Den heter Look Good - Feel Better, och anordnas kostnadsfritt för oss kvinnor som får cellgiftsbehandling. Ser jättemycket fram emot den! Det ska bli så roligt att få tips om hur man snyggar till det periodvis cortisonstinna och rödrosiga ansiktet, hur man fixar snygga bryn och trollar fram spännande ögon - för det är min förhoppning att jag ska få med mig kunskap om sådant därifrån... I informationsbroschyren jag fått står även att man får med sig en Goodiebag med produkter hem. Det vore ju inte helt fel om det stämmer :) Lite lyx kan jag vara värd tycker jag!

Doktorn ringer

Telefonen ringde precis, det var "min" doktor som fått meddelande om att jag ringt i går kväll. Han undrade hur det var och sa att jag har väldigt pressade värden och att jag ska höra av mig direkt om jag får det minsta feber igen. Det känns väldigt tryggt ändå att de kollar upp en. Jag skulle själv ringa på morgonen om jag fortfarande hade feber, men eftersom jag inte hade det så lät jag det så klart vara...

Om jag klarar mig undan denna gång utan att det blir något mer så kommer jag att få den där dyra Neulastasprutan (benmärgsstöd) vid nästa behandling.

Nu får alla i min omgivning hålla sig undan om de är sjuka... Vilket på sätt och vis är urtrist - det blir så ensamt... Det går ju världens förkylningsbacill just nu, vilken drabbat mina nära - både barnen och syster med familj är drabbade :(

Feber!

I går kväll fick jag feber för första gången. Det blev lite spännande. Har ju känt mig "sjuk" några dagar, men vet inte om det är biverkningar eller förkylning....
Frös om händer och fötter och tempen visade 37,8. Ont i halsen och kroppen. Det slutade med att jag ringde in för att fråga vad man gör. En läkare ringde tillbaka och tyckte att jag kunde avvakta över natten, men höra av mig om jag skulle få frossa eller om tempen skulle stiga över 38,5.
Provsvaret från gårdagen visade att jag har väldigt lite vita blodkroppar och läkaren förklarade att det är vanligt att man drar på sig mer feber och annat med Taxotere-behandlingen.

Har fortfarande ont i halsen och lite värk i kroppen, men vaknade feberfri så det är ju skönt. Det är väl bara att vänta och se hur det hela utvecklar sig.

tisdag 24 augusti 2010

Bättre...

Idag mår jag bättre. Så skönt. Har bara tagit alvedon på förmiddagen och kanske hoppar jag över det ikväll om det inte blir värre. Fortfarande känns det som att jag är sjuk, ont i kroppen ungefär som när man har hög feber. Har lite ont i halsen, vet inte om det är svampinfektionen som sökt sig ner i halsen eller om det är en förkylning på gång... Så länge jag inte har feber så är det väl bara att avvakta. Har blött lite näsblod idag men det gick över fort. Jag har spenderat största delen av dagen i soffan. Naglarna har fått sig en omlackering i brunt... Läste att det är höstens nagelfärg. Inte riktigt min favorit, men när jag blir piggare så blir det nog en tur på stan för att leta snygga höstlack :)
Fixat med lite middag men blir på så dåligt humör när svetten lackas om huvudet och pulsen går på högvarv - fick ett utbrott på maken bara för att jag var helt slut av att röra stuvade makaroner och sedan sitta och äta middagen :(
Vad han får ta mycket skit min älskade man! Hoppas han hör läkarens humörvarning ringande i öronen istället för mina utbrott!

Var och lämnade blodprov i morse, hoppas att värdena är ok, men det skulle inte vara helt otroligt om de ringer utifrån hur jag mådde på söndagen och måndagen...

Jag önskar att det kunde få vara lite soligt och varmare än de ca 10 grader som varit, skulle vara skönt med frisk luft. Tror att värken skulle må bra om den fick sig en liten promenad :)

Dagarna jag mår dåligt undrar jag stilla för mig själv hur jag ens kunnat tänka på att vistas på jobbet... Idag längtar jag dit igen :) Inte för att jag orkar med det just nu, men det är skönt ändå att jag har de tankarna - för då vet jag att jag snart kommer att orka åka dit en stund och tanka energi.

Barnen verkar trivas bra nu när skolan dragit igång igen. De är glada och energiska när de kommer hem. Sonen fixar bussåkandet jättebra, tackade till och med nej till hämtning av sin far efter skolan idag - ville hellre åka bussen. Det är vår storkille det!

måndag 23 augusti 2010

Äntligen en TV!

För drygt 3 veckor sedan gick vår 42-tums TV sönder. Den blev bara svart. För att inte få alltför trist i vardagsrummet så hämtades ena dotterns 22-tums TV. Den är liiiite för liten på det avstånd vi har mellan soffa och TV :) Har mest varit att höra ljudet...
Vi lämnade in den trasiga TV:n för lagning, och lovades återkoppling efter en vecka. Vi misstänkte samma fel som förra året, då det var exakt samma problem. Det har varit väldigt tyst från firman... Maken har ringt, varit förbi, ringt igen och varje gång har han fått svaret vi ringer i morgon. I fredags kom ett kuvert i brevlådan från firman. Det gick inte att laga. De fick inte tag på den lilla del som var trasig.
Idag kom maken hem med en ny TV. Äntligen! Jag säger bara det - ÄNTLIGEN!!! Så mycket skönare att få gå igenom biverkningar och trötthet med en riktig TV som sällskap :)
Så mycket roligare att se film på en riktigt stor TV... Så mycket roligare - punkt :)
Nu väntar jag bara på inställning av kanaler och sedan tror jag minsann att jag ska äga TV-dosan hihihi.... Så har vi ju som bonus en lycklig dotter som äntligen får tillbaka sin TV (även om hon mest är på fotbollsplanen) :))

Ropa inte hej...

Så är det måndag 23 augusti och vardag för barnen. Deras långa sommarlov är till ända. Det var lite pirriga barn som gick isäng igår och de var ovanligt duktiga på att stiga upp i morse. De börjar nya klasser, mellan- och högstadium med nya lärare. Så spännande för dem :)

Storkillen börjar ny skola och ska för första gången gå vägen från skolan ner på stan för att hitta bussen som ska ta honom hem. Förstår att han är spänd. Tur att han har ett enormt bra lokalsinne, jag känner mig inte orolig för att han ska fixa det, även om han utgår från en sida av stan som han inte känner till. Det ska bli roligt att höra hur det gått för honom när han kommer hem.

Helgen har som vanligt varit fylld med fotboll, lördagens fotbollscup följde jag med på - vilket var dumt. Jag kände mig rätt ok på fredagskvällen och struntade i illamåendetabletten. Även på lördagsmorgonen tänkte jag att det här går ju helt ok så jag tog ingen tablett då heller. MYCKET DUMT! En dryg timmes bilfärd till cupen och jag mådde riktigt, riktigt pyton hela vägen. Snacka om sjösjuk. Det började också kännas mer i kroppen under dagen. När vi kom tillbaka till stugan vid 18- tiden skulle vi äta kräftor med hela stora härliga familjen. Jag la mig i husvagnen och vilade medan systrar och mamma fixade iordning... Kroppen värkte.

Vi åt världens godaste (enligt de andra) Västerbottenspaj med kantareller. Det lilla av smaken jag kände var jättegod, men har egentligen ingen aning om hur det smakade. Åt i allafall flera bitar av pajen. Kräftorna smakade salt så lite smak kände jag i alla fall. Hoppas storasyster bjuder på en ny chans att få smaka pajen när smaklökarna är tillbaka. Vi sjöng lite snapsvisor och jag smakade både vinet och snapsen. Hade man haft anlag för att dricka mycket så kunde jag nog ha druckit allas snapsar själv - det smakade inget :) Det blev en ½ snaps och ½ glas vin. Sedan tog jag en cider - vilken inte heller smakade... Prova bör man i alla fall, det kunde ju ha smakat bra :) Vid 22 var jag tvungen att gå till husvagnen och sova. Ryckig natt, med vakenperiod mellan 03 och 05, värk och mer värk. Kunde ju inte heller ta någon alvedon eftersom jag druckit lite...

På söndagen skulle vi packa ihop för nya fotbollsmatcher på hemmaplan. Min kropp mådde verkligen inte bra. Så ont! Muskler, leder och skelett skrek och gjorde att jag fick avstå matcherna. Låg hemma i soffan och sov stötvis, men vaknade av värk och fick ändra läge hela tiden. Det var nog den jobbigaste dagen hittills sedan starten. Värre än influensavärk. Kramp i var och varannan muskel, huvudvärk, värk runt tänderna, käkarna, knivar i lederna och ryggen kändes som den var på väg att gå av. Ben och armar som bly. Tack och lov har jag fått sova ok i natt ändå, trots att jag sovit bort det mesta av dagen. Somnade vid 23 och vaknade vid 04 för att kunna sova från 06 till strax före 09. Tog alvedon hela dygnet för att dämpa värken, kanske måste jag fråga om det går att kombinera på annat sätt, för det här var verkligen jättejobbigt.

Idag känns det lite bättre, ungefär som lördagen. Värken sitter i även med alvedon, men den går att härda ut. Inte trodde jag att det skulle ta så många dagar innan biverkningarna tog fart. Hoppas att det vänder nu, för det här var det mest överjävliga jag varit med om. Man ska inte ropa hej för tidigt...

fredag 20 augusti 2010

Helg på gång!

Som vanligt i vår idrottstokiga familj så är det sport som gäller i helgen. Fotbollsmatcherna avlöser varandra. I morgon lördag är det cup från tidig morgon och på söndag två seriematcher. Naturligtvis ska vi vara fikaansvariga på en av söndagsmatcherna, men för första gången har jag tagit genvägen och köpt färdiga chokladbollar. Orkar inte baka faktiskt, och vet inte heller hur det ska hinnas med... Ska man baka så ska det ju gärna vara nybakt, och det duger inte att komma med en "fredagskaka" på en söndag tycker i alla fall jag. Hoppas jag orkar med en heldag ute, annars kanske vi får ringa en släkting om jag behöver lägga mig, vet också att det finns en familj som drar med husvagnen så det kan ju också vara en lösning. Ser i alla fall fram emot ännu en trevlig helg med mycket sport :))

I kväll drar vi ner husvagnen till sommarstugan och sover där i helgen. Vi ska ha kräftskiva med hela stora familjen på lördag kväll. Ska bli jättetrevligt, hoppas bara det smakar något... Vita vinet får vara, det har bara skapat halsbränna och det är det inte värt - det smakar inte det minsta gott heller när smaklökarna flytt.

I går kväll tog jag mod till mig och tog en sömntablett. POFF vad fort den verkade. Jag tog den, borstade tänderna och gick till sängen. Skulle trycka lite på min fiffiga IPhone, men maken bara kom och tog av mig den och glasögonen och sedan var jag väck :) Fick sova en riktigt härlig lång natt, från 22:30 till 06. Underbart. Kanske gör jag om den "trippen" någon fler natt :)

Värken i kroppen håller i sig, höfterna och armar/axlar bråkar mest och så händerna då. Känner mig tröttare och mer andfådd idag, är lite jobbigt att bära ut grejer till husvagnen. Måste vila mer. Kanske beror det på att jag fasar ut cortisonet för det är lite samma känsla som tidigare. Eller så är det bara biverkningar?

torsdag 19 augusti 2010

Nu börjas det tror jag...

Har känt mig ovanligt pigg efter behandlingen i tisdags. Det måste vara illamåendet som påverkat så mycket tidigare. Känns helt ok ju.

Idag har jag tom varit på stan med sonen och införskaffat honom lite nya kläder. Han är en skön prick att gå på stan med :) Går sakta, vill inte titta på så mycket mer än det mest nödvändiga... Förutom spelbutiker då - där är han som en vessla, hihi. Jag passade på att sitta medans han provade kläder vilket var skönt. Det var ganska jobbigt att göra trippen, men väldigt nödvändigt. Gruvar för att göra inköpstrippen med två modemedvetna tjejer som vill kolla i ALLA affärer, kläder och smycken och allt möjligt annat vill de alltid gå igenom... Titta här och titta där mamma....

Vi passade på att äta lunch med mina kollegor, vilket alltid är lika trevligt. Mår såååå bra när jag varit där :) Jag längtar tills det blir mer regelbundet! Fast jag ska inte stressa tillbaka, men jag är en arbetsmyra och har alltid varit. Behöver det för att må bra. Och mår jag bra så blir ju humöret bättre också... Får väl räkna det som arbetsträning eller något. Kaffesällskap och lunchsällskap är ju inte så dumt det heller om inte hjärnan är redo för riktigt arbete på ett tag till.

Sonen och jag har införskaffat en massa godsaker till helgen också. Vi ska ha kräftskiva med hela stora familjen. Åsså får vi ta med husvagnen - jippi!!!

Jag är jättetrött idag. Somnade inte förrän vid 03-tiden och så var det obligatorisk uppstigning vid 08 för att hinna med ett möte med sonens nya skola. Har inte vågat sova på eftermiddadagen heller, av rädsla för att inte kunna få någon nattsömn. Blir det lika svårsomnat ikväll så tar jag sömntabletten...
Nu känns det att jag varit igång en hel del idag. Det har börja värka lite i benen och armarna och händerna är lika känsliga idag. Jag börjar också känna av tänderna och tandköttet. Inte så kul.

Hoppas att det inte blir värre, fast det får jag nog räkna med misstänker jag. Det kryper på mer och mer känner jag så här på eftermiddagen. Kanske är det den längre tiden ute på möte och på stan som påverkar?

onsdag 18 augusti 2010

Dagen efter

Redan under kvällen igår började smaklökarna ge upp. Idag känner jag inte många smaksensationer över huvud taget. Det är så tråkigt varje gång. Illamåendet är verkligen mycket lindrigare nu. Jag kan äta - men som sagt det smakar inget vidare, små fragment av vissa smaker känns igen, men annars är det bara något att stoppa i munnen och försöka framkalla smaker ur minnet :(

Var trött hela kvällen igår, men på samma gång pigg. Maken tyckte att jag var lite speedad, jag pratade på och var lite med i samtal... Det har definitivt inte varit så de 3 första behandlingarna, då har jag varit som en zombie som bara funnits med och inte tagit in så mycket av det sociala.

Somnade inte förrän vid 01 och fick sova till 05. Ganska ok faktiskt. Lyckades somna om igen vid 06:30 och sov till 09:30. Skönt. Klarade mig utan sömntabletter första natten i alla fall. Idag är jag trött men känner mig så mycket piggare än tidigare ändå, tror det beror på att jag inte mår så tjyvens.

Har lite känselbesvär i fingrarna idag, kanske är det is-vantarna som ligger bakom, eller också är det biverkningarna som kommer. Lite huvudvärk smyger sig på, vet inte om jag ska försöka mig på en kopp kaffe och se om det är kaffedarret som satt in. Har efter de tidigare behandlingarna inte druckit kaffe på 5 dagar, vilket så klart har känts... Nu mår jag inte så illa så jag klarar förhoppningsvis av kaffelukten... Hjälper inte det så är det kanske läge för en alvedon... Magen är så klart redan paj. Som vanligt. Är också lika härligt röd i ansiktet som de tidigare gångerna.

Fantastiskt ändå att jag vågat mig ut på affären redan idag, sonen och jag följdes och jag hade fungerande hjärnverksamhet - så härligt! Det var ingen storshopping som skulle göras, men ändå. Det gick och jag var klar i huvudet hela tiden, inte så där kallsvettig och darrig som tidigare. Behövde inte gå raka spåret till ryggläge när vi kom hem igen utan kunde sitta med sonen och äta lunch :)

Får hoppas att det fortsätter så här, då är det ju helt ok!

tisdag 17 augusti 2010

Smärta!

Idag blev det behandling nummer 4. Taxotere. För mig var det en självklarhet att utsätta mig för is-vantar och is-sockar... Men det var nog det vidrigaste hittills av det man måste utsättas för under cellgiftsbehandling och biverkningar... SÅDAN SMÄRTA!!!!!!!!!!! Jag vill ju göra allt jag kan för att öka chanserna att få ha kvar mina naglar, men det finns ingen garanti trots is-försöken. Jag fick byta 2 ggr under den 1½ timme som cellgiftet gick in. När bytet var så gick det bara några minuter innan jag tänkte att det här fixar jag inte. Det gjorde ännu ondare än de första vantarna och sockarna, då var jag ju redan nedkyld så effekten blev starkare. På högerhanden fick jag sådan smärta i ringfingret att tårarna var nära, då tog jag av handsken en stund - men bara en liten stund.
Varje 15 minuter kollades blodtryck och puls och efteråt var det två timmars övervakning för att se att kroppen fixade cellgifterna.
Jag fick med mig ett litet kit för nagelvård. Tror jag donerar det mesta till tjejerna mina, jag har bättre grejer själv. Handcremen och oljan behåller jag för mig själv :)

Fick bra råd om hur jag ska sköta medicinering nu när min forskningssköterska är tillbaka efter semestern. Känns tryggt. Kanske kan jag parera mycket av biverkningarna.
Svamp i munnen har jag ju haft problem med redan de 3 första cellgifterna, och nu är det i stort sett "obligatoriskt" - då vet jag att jag definitivt kommer att få problem. Man lägger till sårigt runt tänder och tandkött och blåsor i munnen... Blä! Har redan nu påbörjat kuren mot svampen - på forskningssköterskans inrådan.
Mer tips om hur man ska parera magens kaos (som jag tänker skona er från detaljer om)... men det händer både det ena och det andra med magen kan jag lova. I alla fall ska jag äta tabletter mot magkatarr under de 9 veckor som återstår av behandlingstiden.
Värken i muskler, leder och skelett har utökats med information om att man ofta får domningar i händer, mm. Då får man ta vanliga alvedon eller ipren för att försöka lindra.
Illamåendet ska vara betydligt lindrigare, men eftersom jag mått pyton de tidigare behandlingarna så ska jag äta tabletterna som tidigare.

Nu väntar jag på vilka biverkningar som ska dyka upp och så hoppas jag på att jag inte blir så speedad som man kan bli och att jag får min nattsömn - annars tar jag utan att tveka till hjälpmedel. Om jag haft humörproblem hittills så vill det till att jag åtminstine inte får sämre nattsömn än hittills.... Annars blir det nog plågsamt framförallt för familjen...

måndag 16 augusti 2010

Halvtid!

Japp, då är första halvlek gjord. Provtagningen och läkarbesöket gick bra. Dagen har varit fylld med trevligheter. Hälsat på chefen som är så himla jättebra. Jag har flaggat för att jag nog behöver lite mental stimulans nu när skolan börjar igen. Jag behöver mina kollegor och kanske lite vettigt att sätta hjärnan i den vecka jag är pigg. Det var inga problem, jag bestämmer dagar och tider och hela alltet. Det är väl toppen det! Blir så glad. Kommer definitivt att spendera åtminstone en dag den pigga veckan på jobbet :) Efter träffen med chefen åkte jag på jobbet och lunchade med några kollegor. Så skönt att prata jobb och inte bara sjukdom. Det behövde jag inför morgondagen. Det märks dock att jag är påverkad av de tre cellgiftsomgångarna. Sååå trött när jag kom hem, kommer förhoppningsvis att somna relativt tidigt och sova gott i natt :)

I morgon kopplas jag fast igen, för att nu påbörja kurerna med Taxotere. Det blir inget Herceptin denna gång, de vill först kontrollera hur jag reagerar på Taxoteret. Läkaren berättade också att jag kommer att få göra en undersökning av hjärtat innan nästa behandling, det är standard att göra det och man vill vara säker på att hjärtat klarar behandlingen bra. Det känns tryggt att ingenting lämnas åt slumpen måste jag säga.
Tydliga, skriftliga instruktioner om hur och när jag ska medicinera fick jag denna gång. Det känns pirrigt att äta så mycket cortison som man ska göra. Jag har bett om insomningstabletter och kommer att ta dem medan jag äter så mycket cortison. Jag behöver verkligen sova för att fungera någorlunda. Det har ju gått bra så länge det varit sommar och sommarlov för barnen, men när skolan börjar kan jag ju inte sova förbi väckningstider om jag snurrar dygnen fram och tillbaka. Vi får väl se om jag klarar mig utan några dagar i början eller om det blir kaos på en gång...
Herceptinet får jag nästa behandling om allt går som det ska.

Nu har jag tagit de första 16 cortisontabletterna, nästa dos blir i morgon bitti... Peppar, peppar och hoppas jag får sova.

söndag 15 augusti 2010

Skönt veckoslut

Vi har haft sköna dagar med sol och värme, omkring 25 grader både fredag och lördag. Barnen fick bada på fredagen, maken fick jobba.... På campingen dök en av flickornas lagkamrater med familj upp. Snopet när de backade in husvagnen snett mittemot oss. Jättetrevligt! Så fick vi kaffesällskap :)

Jag har mått jättebra hela tiden vi varit borta. Promenerat en hel del längre bitar och det har varit både skönt och välbehövligt. Saknar träningen, men som det är nu så orkar jag inte det.

Första natten var vi nervösa över att det skulle bli väldigt nattkallt, det är ju ändå mitt i augusti... Vi bestämde att vi skulle slå på pannan och satte temperaturen på 18 grader. Klockan 04:30 vaknade både jag och en dotter... Det var sååååå varmt! Gick nästan inte andas.... Vi öppnade alla fönster och takluckor för att få in lite frisk luft. Vid 05:30 följdes vi på toaletten. När vi kom tillbaka så immade mina glasögon igen - så varmt var det :) Vi måste läsa på hur pannan fungerar tror jag, vi körde på känsla och det gick ju som det gick, hihi. Både dottern och jag somnade om vid 07 och sov med resten av familjen till 09- tiden. Vi skippade pannan natten mot söndag, och det var ändå varmt och skönt i husvagnen.

Inatt var en dålig natt. Kunde inte somna. Vid 02:30 tittade jag på klockan. Det är verkligen jobbigt när de nätterna kommer. Vet inte vad det var som gjorde att jag var sömnlös, det är ju ändå bästa dagarna nu - jag brukar somna vanlig tid och få sova till 08 eller 09... Det blåste, onyktra människor som pratade högt i omgivningen och musik från restaurangen hördes, men det var inte så att det egentligen skulle störa...

Veckan som kommer är barnens sista sommarlovsvecka, sedan börjar allvaret för dem. Tråkigt nog så verkar jag få behandling på tisdag och måndagen går bort med provtagningar, läkarbesök, möte med chefen, mm... Ingen superavslutning på ett långt sommarlov. Vi hade planerat för shopping eftersom barnen önskar nya kläder innan skolstarten, de hade tänkt ha sovkompisar och extra mys med dem så här på sluttampen - så sabbas allt av behandlingen. Det är ju ingen panik med kläder - det är ju inte så att de går nakna till skolan - men jag för står dem... Jag tyckte också det var roligt att börja ett nytt skolår med nya kläder. Jaja, det får bli som det blir. Bara tråkigt när de ska bli så besvikna. Jag känner mig som en svikare, även om jag förklarar för dem att det inte är jag utan sjukdomen som rår för att det blir ändrade planer gång på gång.

Vet inte riktigt när vi ska få tiden att shoppa. Jag vill ju följa dem, vara smakråd... Helgen som kommer är full med matcher och sedan börjar ju skolan. Vi kanske får ta en eftermiddag om och när jag känner mig pigg igen. Gruvar för den nya kuren, det verkar vara jobbigt med värken och sömnlösheten... Vet att det bara är att bita ihop och ta en dag i taget, men det är skitjobbigt att gå igenom detta, det är ett som är säkert!

onsdag 11 augusti 2010

Kraftgivande dag

Idag har det varit en härlig dag.
Mina efterlängtade kollegor kom på lunch och vi hade mycket trevliga och givande samtal om jobbet, om livet med barn.... ja, listan kan nog göras längre men det var helt underbart roligt att träffa dem. Det kommer vi att göra om! Jag var så inne i förberedelserna av lunchen att jag glömde ta på mössan när det ringde på dörren... Fast de svimmade inte av åsynen av sin skalliga kollega, så det gick bra :)
En granne kom förbi också, lagom till kaffet. Då kom jag ihåg mössan ialla fall innan jag öppnade dörren. Riktigt trevligt, hon stannade bara en liten stund men det var roligt att hon kom förbi.

Så firar vi bröllopsdag idag också. Maken skickade blombud med ett fång röda rosor - vilket imponerade på mitt sällskap :) Hela familjen åkte på bio och sedan åt vi en god middag på restaurang. Mycket trevligt!

Till helgen tänker vi lufta husvagnen. Tjejerna har bortamatch i Lycksele så då passar det ju perfekt att ta en liten husvagnssemester över helgen. Det ska bli så mysigt att få kura tillsammans. Hoppas bara på fint väder så ska jag minsann utmana barnen - och maken - i minigolf, hehehe.

Fick kallelsen till nästa behandling idag, läkartid redan på måndag och behandling på tisdag. Måste ringa och säkerställa att det blev rätt, det känns som att det bara blir 2 dryga veckor och risken är väl att det blir flyttat i så fall. Fast det kanske är jag som räknat fel. Är allt ok så är det väl bara att tuta och köra, för varje dag så kommer jag ju ett steg närmare slutet på behandlingarna.

måndag 9 augusti 2010

Vardag

Så har en varm och delvis regnig helg förflutit. Med fotbollsmatcher i massor - 4 matcher på lördagen och 2 på söndagen. Det har varit skönt att orka vara ute hela lördagen, även om jag var väldigt trött när vi kom hem. Hade knyt-middag hos lillasyster, vilket var jättetrevligt - även om jag inte kände mig på topp socialt. Det tar på att både vara ute och att ha trevligt och prata med alla fotbollsföräldrar. För själva matcherna är ju inte ett dugg jobbiga.... :)

Söndagens regnväder tillät inte så mycket utomhusaktiviteter, jag rensade lite ogräs mellan skurarna, men orkade bara små stunder innan jag var tvungen att sätta mig och vila. Det är tröstlöst. Viljan finns där men inte orken.

Jag har en bekant som genom olyckshändelse tillfälligt hamnat i rullstol. Man vet inte när känseln i benen kommer tillbaka - bara att den kommer. Jag följer hennes blogg och fastän vi drabbats av livets hårda skola på så olika sätt hon och jag, så finns så mycket som vi delar:
Samma upplevelser av
Vänner som försvinner - och saknaden av dem,
Vänner som tillkommer - som man inte alls hade räknat med och som betyder så mycket,
Offentligheten - att vara ett lovligt byte för allas nyfikenhet,
Hjälplösheten - att inte själv bestämma över sig och sin kropp, att inte själv förmå sköta sitt hem,
Glädjen - över alla små och stora saker,
Positiva - vi är båda till vardags energiknippen, positiva och glada kvinnor som fått oss en rejäl motgång som kommer att stärka oss och göra oss till ännu bättre människor.

Listan kan säkert göras längre, men jag stannar här just nu. Kram på dig G - du finns i mina tankar!

fredag 6 augusti 2010

Surkart

Jag är en surkart. Jag vill inte vara en surkart. Hur jag än gör så gnäller jag. Klarar inte att vara mogen vuxen.

Det har varit en tuff vecka. Maken borta och sonens väckningstider i kombination med min sömnbrist och trötthet efter behandlingen har tagit bort allt mitt glada humör. Att gå ifrån att vara en självständig person som klarat allt själv till att måsta ha hjälp av barnen vid handling, städning, trädgården... Det är inte roligt. Ingen hjälp på hela veckan förutom middagarna på måndag och tisdag.
Ingen som frågat om jag behövt hjälp på hela veckan, ingen som frågat hur jag mått - förutom maken i Stockholm då, och till honom kunde jag ju inte säga hur det egentligen är. Då skulle han bara må sämre än han gjort under sin påtvingade bortavaro. Han fick mina tårar på kvällen när han kom hem.

Var och veckohandlade med tjejerna nu på förmiddagen. De körde vagnen, stoppade varor i korgen... jag bara förmår att läsa vad som ska handlas och flämta med. Och köra bilen till och från. Efter att ha packat in varorna fick jag lägga mig ner och vila. Surt.

Hela veckan har sonen varit borta på dagtid, tjejerna har varit med kompisar. Jag har fått ta det ganska lugnt, men vad hjälper det när man känner sig så kass. Jag vill själv göra det jag vill göra: laga mat, baka, plocka bär, kantareller, fixa i trädgården - den ser ut som skit! Ogräset har fått härja fritt sedan innan vi åkte på semestertrippen. Så orkar jag ingenting själv.

Jagar på barnen för att få hjälp med att plocka in bär som annars förstörs, de plockar lite och börjar sedan med annat som är roligare... de vill ju vara barn och få ha sommarlov och bara vara... Jag förstår dem! Gick en sväng i trädgården och beskådade eländet. Mycket av naturens godsaker som inte längre går att äta. Barnen gör sitt bästa, jag vet det, men så ser man hur mycket som går till spillo för att de inte kan göra det som jag gör det - rensar eftersom bären blir färdiga att skörda. Det blir en vinter när vi får handla våra bär i affären i år.

Jag klagar absolut inte på mina barn! De gör allt de förmår för att hjälpa sin mamma! Men min egen frustration över min oförmåga är jättejobbig! Och så skäller jag på dem för att de stökar ner inne och ute, för att de glömmer saker... Det vill jag ju inte göra. Jag kan inte behärska mig.
Doktorn varnade innan första behandlingen att mitt humör skulle bli dåligt, idag känns det verkligen som att han fick rätt. Det känns bara så jobbigt att jag ska vara irriterad på barnen hela tiden när de egentligen ingenting gjort fel. Vill krypa ur mitt eget skinn just nu. Bli den snälla och glada mamman igen. Jag talar om för dem hur duktiga de är på att hjälpa till, säger ofta till dem att jag älskar dem - flera gånger varje dag. Men varför kan jag inte vara den glada, snälla och tålmodiga mamman? DERAS mamma?

Önskar man hade oändligt med pengar så man kunde ha en hembetjänt... Som man kunde befalla att göra det man själv inte orkar. Så skönt det skulle vara, att med gott samvete få ha allt i tipptopp skick. Frysen full, läckra maträtter till middag varje dag, alltid ren och struken tvätt, städat hus och fantastisk trädgård.

torsdag 5 augusti 2010

Utflykt

Det börjar gå lite bättre med sömnen nu, fick somna vid 01 igår och sonen skulle inte upp förrän vid 07. De hade sovmorgon efter sen kvällsmatch.
Jag fick hämtning i går kväll av bussiga vänner så att jag fick se matchen - hur kul som helst. Visst, det var hög puls efter att ha gått trappor upp till läktarna och en bit till innan vi hittade "vår" sittplats, men väl där var det jättekul att få se de duktiga ungdomarna spela. Lite snopet slut på matchen dock, när det vällde in vattenmassor i ishallen... i omklädningsrum, trapphus... ja överallt. Vi fick åka hem med 2 oduschade, svettiga, stinkande ungdomar i bilen - det fanns inga val.

Idag är dag 8 efter behandlingen, och mönstret känns igen. Jag känner mig piggare om än fortsatt lite darrig och vääääldigt lätt andfådd. Förmodligen kommer nattsömnen att bli bättre för varje dag. Jag orkar inte med värmen och solen riktigt men det känns ändå betydligt bättre idag och jag vet att det blir bättre dagarna som kommer framöver. Svampen i munnen börjar ge med sig och smakerna har börjat återvända - tänkte smyga med ett liiiitet, liiitet glas rött och några oliver ikväll - bara för smakens skull. Jag vet att det bara är torsdag, men för tusan... måste ju passa på att njuta :)

Jag vågade mig på att ta bilen och skjutsade tjejerna med kompisar till en liten badstrand medan jag själv åkte till jobbet och hälsade på en stund idag. Hur kul som helst att träffa dem en liten stund. Behövde verkligen få lite jobbsnack, det är ju inte riktigt likt mig att bara vara... Om jag tänker tillbaka så kan jag nog inte minnas senast jag hade semester mer än 3 veckor i sträck under en sommar... Somrarna jag varit föräldraledig måste det ha varit - fast då är det ju inte semester riktigt ... Jag har i alla år delat upp sommarsemestern för barnen, kollegorna och för min egen skull. Nu har jag varit sjukskriven i över 90 dagar - vem hade trott det för ett halvår sedan?

Snart är jag halvvägs i min cellgiftsbehandling, jag räknar varje kur som färdig efter 3 veckorsintervallerna... Nu har jag fått den sista av de tre FEC-kurerna. Om värdena är ok vecka 34 så bör det bli starten på de tre Taxotere- kurerna och den 1-åriga behandlingen med Herceptin. Fastän jag tycker att tiden går sakta och visssa dagar är jobbigare än andra, så har det ändå hänt en hel del hittills... Känns lite jobbigt att gå in i en ny typ av cellgiftsbehandling, nu när jag äntligen fått ganska bra kläm på medicineringarna och har kunnat parera någorlunda ok.

Det jag vet om Taxotere är att jag ska äta typ 32 cortisontabletter på morgonen INNAN behandling... och i tre dagar efteråt. Man får sköra slemhinnor och får därmed lätt blåmärken, näsblod, etc. Skelettvärk och muskelvärk verkar också väldigt vanligt. Däremot ska förhoppningsvis illamåendet vara mycket, mycket lindrigare. Jag kommer också att få sitta med is-vantar och is-sockar för att motverka att mina naglar ramlar av. Ni som känner mig vet att mina naglar och jag.... hmmm... Det skulle verkligen inte vara roligt om de strök med... Jag kan också tänka mig att sömnen får sig en rejäl backning, om jag har svårt att sova på den cortisondos jag fått hittills.... Då måste jag nog försöka få hjälp med sömntabletter. Jag funkar verkligen inte något vidare när jag inte får sova på natten.

Herceptinet är den där antikroppen som jag ska få var 3:e vecka i ett år men som inte ska vara så jobbig att man blir sjuk av den.

Nästa vecka ser jag fram emot att träffa två kollegor som fortfarande har semester, jag längtar efter dem så mycket! De är världens härligaste tjejer :)

tisdag 3 augusti 2010

Min rikedom!

Vilka underbara barn jag har!
Efter en natt med dålig sömn, somnade inte förrän vid 02:30 och tidig morgon vid 06:15, för att väcka sonen för sitt hockeyläger kunde jag somna om mellan 8 och 9 i alla fall. Har känt mig darrig och ruggig hela dagen, med huvudvärk och inte något vidare humör. Tjejerna gick upp och gjorde frukost som vi åt tillsammans och sedan ringde deras vänner och bjöd hem dem till sig - inklusive lunch - och kom inte hem förrän träningsdags vid 16.
Jag har verkligen försökt varva ner och sova när jag nu fick chansen att vara hemma ensam, det har bränt bakom ögonlocken hela dagen. Jag har ätit både lunch och ett litet mellanmål för att försöka minska darrigheten och få i mig något. Tog mig ut i det vackra vädret och tänkte att solen kanske kunde få mig att slumra till, men det blev för varmt efter 30 minuter. Vid 15 lyckades jag tillslut somna och sov som en sten i en timma. SÅÅÅ OERHÖRT SKÖNT! Så åkte vi till mamma för middag - jättegod lax :)

När vi kom hem igen kom så den glada, underbara barnaskaran igång med att hjälpa sin slutkörda mamma... Sonen tog dammsugaren och dammsög hela huset, ena dottern tog skurgrejer och städade ena toaletten medan den andra dottern startade smutstvätt och sorterade den rena och torra tvätten. Själv förmådde jag dammsuga soffan innan sonen tog över - jag hade nog en puls på max och sonen bara skrattade åt mina häftiga andetag i soffan :)
De belönade sig själva med god choklad efteråt - det var de värda :))

Vilken rikedom jag har! Eller rättare sagt VI har, min man och jag :)

måndag 2 augusti 2010

Plus å minus

Vaknade för tidigt idag, redan kl 05 ringde makens väckarklocka... Han skulle iväg med flyget. Det är som förgjort. Inte kunde jag somna om heller, steg upp och åt lite yoghurt och la mig igen när han åkte. Klockan 06:20 skulle sonen väckas för frukost innan hämtning till hockeylägret. Vid 8 lyckades jag somna och väcktes av ena dottern 10:15 som försiktigt strök mig på armen... Då blev det tjejfrukost för oss tre som var kvar hemma.

Tjejerna har ångat på i samma härliga anda som de avslutade gårdagskvällen, med fotboll tillsammans med sina kompisar. Trots att de är så snälla och bara varit ute, så kunde jag inte somna mer under dagen och har varit trött, trött, trött...
Sonen kom hem vid 17:30 och då vågade jag mig bakom ratten för att köra den korta biten till kära mamma för middag. Och SOM JAG ÅT (en hel portion), det är som att ha svultit hur länge som helst - första dagen det går äta efter behandling är underbar! Enkel middag, spagetti med köttfärssås och sallad.... Blev helt slut och fick lägga mig i mammas soffa för att få ner pulsen - det är som ett maraton för kroppen att få äta sig mätt, det märks att kroppen jobbar febrilt för att suga in all näring. Det blir lite ofrivillig jojobantning måste jag säga, inte det bästa för vikten känns det som... Det är väl bara att gilla läget och tänka att det blir något för 2011 att bita i.

Hinner bara komma hem så ringer telefonen - "var är du" - kära vänner har varit förbi och lämnat nyplockade kantareller på vår altan, under den timme vi var hos mamma. Så dök de upp för att snacka en liten stund. Vilken härlig och glad överaskning!

På minussidan idag hamnar mycket märklig bekant, som retar sig på allt jag säger, trots att det sägs med glimten i ögat, som försöker skuldlägga mig för att JAG inte hör av mig till henne... Trots att jag har hört av mig och bett henne komma förbi - bara hon ringer först eftersom jag kan sova.... Förstår mig inte på henne. En bekant som verkar blivit väldigt stött över att hon inte fått veta om min sjukdom före alla andra - trots att hon fick veta samma vecka som barnen fick veta - (vi är inte såååå nära), som vänt allt till att försöka göra det till att det är jag som gör fel. Jag har bett henne komma förbi, kan alltid bjuda på kaffe - även om "bagarstugan" lyser med sin frånvaro. Idag kom ett mail på facebook... Där hon tycker att jag kan komma dit om jag vill ha kaffe.
Hon tycker att hon verkligen gjort allt för att visa att hon bryr sig, som att ringa, och komma förbi... Visst, hon var förbi EN gång, utan att ringa först (som jag bett om) och självklart var jag inte hemma den gången. Då ringde hon när hon stod här utanför och undrade var jag var...
Hon verkar inte förstå hur det är att få livet omkullkastat, inte går jag runt och plingar på dörrar och frågar om jag får komma in - inte nu längre. Det finns några som inte är familjen som jag med lätthet ringer till för att kolla om jag kan få lite miljöombyte när jag orkar - men det känns inte bekvämt att gå till denna människa på spontanbesök. Väldigt tråkigt och det går tyvärr inte bara att skaka av sig. Förmodligen är det hennes egna dåliga samvete som spökar, men hon har en förmåga att få mig att må dåligt av de utspel hon gör. Jag har inte pratat ordentligt med människan sedan hockeysäsongen tog slut, dvs i samband med att jag fick beskedet. Omvägar eller snabbt hej är väl det närmaste när det var skolavslutning i juni. Jag funderar allvarligt på om jag ska ta en promenad till henne när jag blir piggare, risken finns dock att det kommer att bli svårt att hålla en lugn ton - från min sida... Hmmm...

Tack och lov för familjen och fina vänner - både nya och gamla, på nära håll och som bor långt borta - som inte viker undan och som ser till att finnas där, höra av sig, som bryr sig när som helst! Jag uppskattar er så!

Så har vi ju också fått glädjebesked från älskade svåger och svägerska! Plus på stickan! Nu är det att hålla tummar och tår för ett fantastiskt 2011 :)))

söndag 1 augusti 2010

Vilken helg!

Nu är jag såååå in i vassen trött, men åh vilken härlig helg det blev! Det har varit ett pendlande mellan fotbollsplaner och soffan - där jag snabbt däckat mellan passen. Men så oerhört kraftgivande att få se dem.

Jag har sett alla barnens matcher utom sonens första på torsdagen, vinster och förluster. Jag är så stolt och lycklig över mina barn och deras idrottsliga framgångar. Det blev guld/silver för tjejerna då det blev internmöte i A-finalen idag. Sonens lag förlorade tyvärr kvartsfinalen på lördagen, men de föll med flaggan i topp.

Nu hoppas jag att jag inte tagit ut mig för mycket i min tjurskallighet... Jag ligger här i soffan och kallsvettas... Är trött men inte så att jag kan somna riktigt... Tar mina piller enligt ordination som vanligt...

Tjejerna har inte fått nog av fotbollsspelande efter denna långa cuphelg... De har dragit ihop en massa kompisar och spelar för fulla muggar på vår bakgård. Så härligt det är att höra deras spelglädje där ute :)

Nu börjar hockeylivet för sonen igen, det är snabba kast :) Han har gjort sitt första ispass för säsongen och resten av veckan som kommer är fylld av heldagar på is :)

Käre maken åker på konferens i morgonbitti, nu är hans semester slut :( En hel vecka ska han vara i Stockholm. Blä! Tack och lov för lilla mamma som ställer upp med middagshjälp måndag och tisdag. Snälla hockeyföräldrar som plockar upp sonen till ishallen i ottan och kör hem honom lagom till middagen.

Visst är det härligt att vara idrottsförälder :)